SULJE
Rökande flicka 1940

Tove rökte hela sitt liv – målningen Rökande flicka visar en flicka försjunken i koncentration och meditation under rökpausen. Kriget gav målningens inåtvända blick en kraftig underström: ”Livet är nu egentligen bara en väntan, man lever inte riktigt, man existerar”, skrev Tove till sin vän Eva i juli 1941.

Midsommaren 1941 levde Tove i mycket dramatiska stämningar. Hennes förtroliga vän Eva Konikoff, en ryskfödd judinna, hade blivit tvungen att fly till USA, hennes bror Per Olov skickades till fronten. Där hamnade också konstnären Tapio Tapiovaara, Toves dåvarande förälskelse. Hösten 1941 skrev Tove till Eva: ”Hur det är, så tar oron på en; fast man i yttre måtto lever ett normalt vardagsliv, arbetar som vanligt – är glad, så finns där ständigt en mörk, grävande bakgrund av ångest och en massa kusligt tydliga fantasibilder som är svåra att alltid visa bort.”

Krigsåren blev den svåraste tiden i Toves liv. Osäkerheten och ovissheten pinade: får vi ännu någon gång vara tillsammans och lyckliga med våra kära?

När Eva rest fortsatte Tove att bearbeta porträttet av väninnan. Hon beundrade den frihet, styrka och vilja som Eva stod för, och gav uttryck åt dessa egenskaper i det kraftiga porträttet. Hon satte också priset på målningen så högt att hon fick behålla den tills hon senare donerade den till Eva.

Målningen Rökande flicka köptes av direktör Artur Nyman ”Han ska ha den som ”cigarrett-annons” i sin butik”, skrev Tove till Eva på andra sidan Atlanten i februari 1942 och avslutade frasen med många betydelsefulla utropstecken.

Korrespondens, från Tove till Eva, omfattande ett hundratal brev och sträcker sig från juni 1941 fram till slutet av 1960-talet, och Tove kunde alltid anförtro sig åt henne: ”Du är den mest betydelsefulla, lika nära som Ham, men på ett annat sätt”, skrev Tove. ” – det blir så att jag med dig talar om all stor glädje, all vånda, alla funderingar – det finns ingen annan jag kan tala med som med dig.” Tove och Eva återsåg varandra först år 1949.