”De två kvinnornas liv sammanflätas under berättelsens gång i en mörk tvekamp där bådas föreställningar om sig själva ställs på ända.”

De två huvudkaraktärerna i Den ärliga bedragaren passar inte in i den lilla insnöade skärgårdsby där de bor, omgivna av bybornas elaka skvaller.

Illustratören Anna Aemelin har gjort sig en förmögenhet på barnboksillustrationer där de minutiöst tecknade skogsbilder hon egentligen vill måla intas av storsäljande blommiga kaniner. Katri Kling lever ett asketiskt liv tillsammans med sin lillebror och en varglik hund som följer henne som en skugga genom byn. De två kvinnornas liv sammanflätas under berättelsens gång i en mörk tvekamp där bådas föreställningar om sig själva ställs på ända. När Katri och brodern flyttar in hos Anna suddas gränsen för vem som bedrar och vem som blir bedragen ut. Får man skylla sig själv om man, som Tove Jansson skriver, är ”nästan brottsligt godtrogen eller helt enkelt slarvig”?

När romanen från 1982 utkom i engelsk översättning år 2009 möttes den av hyllande recensioner. En recensent skrev att man skulle vilja citera hela sidor istället för korta stycken, och det är lätt att hålla med.

Tove Janssons prosa är glasklar, rak och exakt. Samtidigt rymmer de synbart enkla meningarna knivskarpa iakttagelser om de lögner vi invaggar oss själva i för att klara den långa vinter som livet ibland är.

Med nyskrivet förord av Susanne Ringell.