”Muminfamiljen tycks inte vara hemma. De som samlas i det tomma muminhuset får försöka bo och leva med varandra bäst de kan.”

Hemulen vaknade långsamt och kände igen sig själv och önskade att han hade varit någon som han inte kände. Han var ännu tröttare än när han gick och lade sig och här var nu en ny dag som skulle fortsätta ända till kvällen och sen kom det en till och en till som fortsatte på samma sätt.

Det är höst i Mumindalen. Muminfamiljen tycks inte vara hemma. De som samlas i det tomma muminhuset får försöka bo och leva med varandra bäst de kan. Det är Filifjonkan och Hemulen, Mymlan, Onkelskruttet och den lilla homsan Toft. Långt bortifrån kommer Snusmumriken vandrande tillbaka till dalen där han tappat något viktigt.