Här presenteras Tove Janssons elfte Mumin-serie, som publicerades i tidningen The Evening News år 1957: Mumintrollet och marsinnevånarna.

Sniff ger Mumintrollet en radio som inte fungerar förrän Muminpappan har lagat den. Radion är så gammal att Mumintrollet och de andra lyssnar på den med trådhörlurar. I radion hörs ett larm som meddelar att ”en marsmänniska ämnar landa på jorden med ett flygande tefat”.

Muminmamman hittar ett enormt flygande tefat som har kraschat i köksträdgården, men känner inte igen det som det föremål som nämndes i radiovarningen. Snart väcker de apparater som återfinns i det flygande tefatet stor uppståndelse; bland annat kan de göra folk osynliga. Snart hittar Muminmamman en liten marsian som ser lite ut som en oljelampa i vedhögen.

Mumintrollet minns att han läst i boken ”Science Fiction Thrill!” hur livet på Mars ser ut och mumintrollen börjar förvandla området runt Mumindalen till ett ställe som ska kännas som hemma för marsianen. Det flygande tefatets apparater kan också förstora eller förminska karaktärernas storlek och eliminera tyngdkraften. Så småningom anländer fler flygande tefat till Mumindalen och det visar sig att marsianen där egentligen var ett barn som hade lånat sina föräldrars rymdskepp utan lov. Marsianerna återställer mumintrollen till deras ursprungliga storlek innan de återvänder till sin hemplanet.

Mumintrollet och marsinnevånarna är en komisk lek där de satiriska inslagen från tidigare berättelser är minimala. Istället bjuder Tove Jansson på en generös portion visuell humor.

I berättelsen påminner den krympta Muminmamman ibland till och med om Lilla My, till exempel när hon biter Filifjonkans barn i benet, och senare kan Muminpappan inte stå ut med tanken på att hans fru skulle kunna vara längre än han själv. Marsmänniskorna som kraschlandar på jorden misstar inledningsvis en ko på en betesmark för en typisk finländare, vilket troligen är den enda hänvisningen i alla tecknade muminserier till Finland som mumintrollens hemland.

Den omsorgsfullt tecknade berättelsen förmedlar dock hur Tove Jansson troligen var mycket upptagen med annat arbete, eftersom bakgrunderna i rutorna är mycket minimalistiska, till och med tomma, till skillnad från linjeöverflödet i tidigare serier. 

Muminpappan njuter av livet genom att ligga i en hängmatta, läsa tidningen, röka pipa och dricka sin favoritwhisky, Old Smuggler. Old Smuggler är en verklig, traditionell whisky som först buteljerades 1835. Tove Jansson har ritat just denna whisky i flera serier; den har fått sitt namn efter whiskysmugglarna som var verksamma längs den skotska kusten.

#11 Mumintrollet och marsinnevånarna ingår i Mumintrollet -samlade serier 3-samlingen som utkommer hösten 2026.

Den ursprungliga engelskspråkiga tecknade serien, Moomin and the Martians, utkom 1957. Den finska titeln på den tecknade serien är Muumipeikko ja marsilaiset.