De bästa citaten ur Tove Janssons Sommarboken – bokens 50 år firas med jubileumsutgåva
En av Tove Janssons mest älskade böcker, Sommarboken, som fyller 50 år i år. Här är en lista på de finaste citaten ur boken, som för Tove Jansson var djupt personlig – och hon nämde den ofta som en av favoriterna ur sin egen produktion.
Förlaget ger i år ut en nyutgåva av Sommarboken med ett nyskrivet förord av Tove Janssons brorsdotter Sophia Jansson, som inspirerade bokens karaktär Sophia, samt Tove Janssons essä Ön. Berättelsen om den säregna vänskapen mellan den lilla flickan Sophia och hennes farmor, som tillbringar ändlösa sommardagar på en ö långt ute i skärgården, är djupt älskad av läsare runt om i världen. Många har som tradition att läsa om den varje sommar.
Tematiken i boken spänner både det vardagliga och djupt livsfilosfiska, från att lära sig simma till människans åldrande och död, allt berättat med Tove Janssons osentimentala, skarpa och samtidigt humoristiska blick. Nedan hittar du en rad odödliga citat ur boken, samt några välkända röster om varför just de älskar boken.
”Ingen människa dyker utan att öppna ögonen.”
Citat ur Sommarboken
#1: Om att simma och dyka (på rätt sätt)
Jag kan dyka, sade Sophia. Vet du hur det är när man dyker?
Hennes farmor svarade: Visst vet jag. Man släpper allting och tar sats och bara dyker. Man känner tångruskorna utmed benen, de är bruna och vattnet är klart, ljusare uppåt, och bubblor. Man glider. Man håller andan och glider och vänder sig och stiger uppåt, låter sig stiga och andas ut. Och sen flyter man. Bara flyter. Och hela tiden med öppna ögon, sade Sophia.
Naturligtvis. Ingen människa dyker utan att öppna ögonen.
”Det är bara bönder och sommargäster som går i mossan.”
Citat #2: Om att gå varsamt fram i skärgården
Det är bara bönder och sommargäster som går i mossan. De vet inte, det kan inte nog upprepas, att mossa är det mest ömtåliga som finns. Man stiger där en gång och mossan reser sig vid regn, den andra gången reser den sig inte. Den tredje gången man går över mossan är den död.
”Varken du el ler jag får gå till ravinen men nu gör vi det i alla fall”
Citat #3: Om att prata med barn om döden
När dör du? frågade barnet.
Och hon svarade: Snart. Men det angår dig inte det minsta.
Varför? frågade barnbarnet.
Hon svarade inte, hon gick ut på berget och vidare mot ravinen.
Det där är förbjudet! skrek Sophia.
Den gamla svarade föraktfullt: Jag vet. Varken du el ler jag får gå till ravinen men nu gör vi det i alla fall för din pappa sover och vet inte om det.
”Ingen människa med uppfostran går iland på en annans ö när den är tom.”
Citat #4: Om folkvett i skärgården
Mitt i grusvallen hade direktören ett stort plakat med svarta bokstäver: Privat område. Landstigning förbjuden.
Vi går iland, sa farmorn, hon var mycket arg. Sophia såg rädd ut. Det är stor skillnad, förklarade hennes farmor. Ingen människa med uppfostran går iland på en annans ö när den är tom. Men sätter de upp plakat så gör man det för det är en utmaning.
Naturligtvis, sa Sophia och utökade allvarligt sin kunskap om livet. De förtöjde vid plakatet.
Det vi nu gör, sa farmorn, är en demonstration. Man visar sitt ogillande. Har du förstått?
”Rita det hemskaste du kan och håll på med det så länge som möjligt.”
Citat #5: Hur man som vuxen får egentid
Farmorn gick efter ett pappersblock och en kolpenna och lade dem på trappan. Du ska rita en bild, sa hon.
Jag vet ingenting att rita, svarade barnet.
Rita något hemskt, sa farmorn för nu var hon verkligen trött. Rita det hemskaste du kan och håll på med det så länge som möjligt.
Sen stängde hon dörren med klinka och lade sig på sängen och drog upp filten över huvudet.
”En ö kan bli förfärlig för den som nalkas utifrån.”
Citat #6: Om det ointagliga livet på en ö
En ö kan bli förfärlig för den som nalkas utifrån. Allting är färdigt, var och en har sin plats, egensinnigt, lugnt och självtillräckligt. Innanför deras stränder fungerar allt enligt ritualer som är stenhårda av upprepning och samtidigt strövar de igenom sina dagar så nyckfullt och tillfälligt som om världen tog slut vid horisonten.
”Om jag inte berättar av lust blir det nånting som aldrig har hänt”
Citat #7: Om det svåra i att minnas och berätta
Det är underligt, tänkte farmorn, jag kan inte beskriva längre, jag hittar inte ord eller kanske är det bara att jag inte anstränger mig tillräckligt. Det var så länge sen. Ingen har nånting att göra med det. Om jag inte berättar av lust blir det nånting som aldrig har hänt, det stänger sig och sen är det förlorat.
”Man älskar värre och värre”
Citat #8: Om att älska en motvillig
Det är underligt med kärlek, sa Sophia. Ju mer man älskar den andra dess mindre tycker den andra om en.
Det är alldeles riktigt, anmärkte farmorn. Och vad gör man då?
Man fortsätter att älska, svarade Sophia hotfullt.
Man älskar värre och värre.
”Det är fortfarande sommar men den lever inte längre,”
Citat #9 Om agustinätter
Varje gång blir nätterna mörka helt oförmärkt. Någonkväll i augusti gör man sig ett ärende utomhus och plötsligt är allting kolmörkt, en stor varm svart tystnad omkring huset. Det är fortfarande sommar men den lever inte längre, den har stannat av utan att vissna och hösten är inte färdig att komma.
”Jävla unge, tänkte farmorn, förfärliga barn”
Citat #10 Om ungar och folk i rätt ålder
Jävla unge, tänkte farmorn, förfärliga barn, men så går det när de förbjuder en allt som är roligt. Dedär som är i rätt ålder.
Det sista citatet som inte fick komma med
Och så skulle man ju vilja avsluta med de allra sista raderna i Sommarboken, de om strömmingsbåten, hjärtljuden och allt det där som får det att tåras i ögonen efter att man läst om hur familjen packar in ön och huset för hösten, och hur Sophia undrar varför farmodern har så bråttom. Men man kan ju inte dela med sig av en boks sista rader i ett sådant här sammanhang. Så dem får ni läsa själva i boken, återgivna på Tove Janssons osentimentala, raka prosa, klar som en sommarnatt.
”Sommarkänsla från tårna och uppåt” – sagt om Sommarboken
Att läsa romanen är som att titta ner i klart vatten och mitt i allt få
syn på djupet. […] Jansson var en författare som förstod sig på att
värdesätta våra små världar.
– Ali Smith
Sommarkänsla från tårna och uppåt.
– Sandra Beijer
En av de finaste skildringarna vi vet av innerlig vänskap över
generationsgränser.
– Vi Läser
Det finns en liten flicka och hennes farmor. Dom tillbringar sommaren tillsammans på en liten ö i Östersjön. De leker tillsammans. That’s it. Men i själva berät tandet om deras sommarferie tillsammans tycker jag mig urskönja att Jansson, framom nån annan med undantag för kanske Mozart, lyckas ta sig an den totala sanningen av vad det innebär att vara vid liv och medveten om världen.
– Philip Pullman
Sommarboken visar att Tove Jansson är en författare av världsformat.
– Mark Levengood
Sommarboken får bara fler betydelser med åren och kan läsas hur
många gånger som helst. Tove Jansson skildrar sommarens idé.
– Boel Westin
Att läsa om den nu under lockdown får den att framstå som en överlevnadsguide.
– Melissa Harrison
