Atos Wirtanen

01

LIV, TANKAR OCH UTOPIER

Med Atos Wirtanen kunde Tove Jansson arbeta fritt och samtidigt älska. En idealisk kombination för den unga konstnären.

”Full av obändig livskänsla och med en blixtrande klar hjärna”. Så karaktäriserar Tove Jansson författaren och politikern Atos Wirtanen i ett brev hösten 1944. Då hade de varit ett par i mer än ett år. Den förälskade beskrivningen i brevet tar fasta på deras gemensamma drag. Atos Wirtanen älskar fester liksom hon själv och hans leende är stort och generöst – han är ”laddad av liv, tankar och utopier”. Tillsammans med honom kan hon arbeta fritt och samtidigt älska, en idealisk kombination för den unga konstnären Tove Jansson. Och genom kärleken ser hon sin värld ur nya perspektiv. ”Det var som att upptäcka Pellinge på nytt”, skriver hon i ett brev efter en sommarvecka tillsammans med honom och familjen ute på öarna.

De möttes i början av 1943 och Tove Jansson blev snart del av den kulturella och politiska krets som samlades i Wirtanens villa i Grankulla utanför Helsingfors. Där fanns finlandssvenska författare som Gunnar Björling, Elmer Diktonius, Eva Wichman, Olof Enckell, Ralf Parland och Tito Colliander. Tove Jansson engagerades som bartender på en vild fest i februari och berättar för Eva Konikoff hur hon blandade ”explosiv Manhattan” och andra ”fantastiska drinkar” åt ett sextiotal personer – ”litterärt folk, musiker och skådespelare”. Då hade hon och Atos ännu inte funnit varandra, men i början av sommaren samma år skriver hon in sin nya man i kalendern: ”Atos”, den 17 juni 1943.

Atos wirtanen tove jansson familjen — Atos Wirtanen med Tove och Viktor Jansson i den finska skärgården på 1940-talet.

Atos Wirtanen med Tove och Viktor Jansson i den finska skärgården på 1940-talet.

Med Atos Wirtanen kunde Tove Jansson arbeta fritt och samtidigt älska. En idealisk kombination för den unga konstnären.

”Full av obändig livskänsla och med en blixtrande klar hjärna”. Så karaktäriserar Tove Jansson författaren och politikern Atos Wirtanen i ett brev hösten 1944. Då hade de varit ett par i mer än ett år. Den förälskade beskrivningen i brevet tar fasta på deras gemensamma drag. Atos Wirtanen älskar fester liksom hon själv och hans leende är stort och generöst – han är ”laddad av liv, tankar och utopier”. Tillsammans med honom kan hon arbeta fritt och samtidigt älska, en idealisk kombination för den unga konstnären Tove Jansson. Och genom kärleken ser hon sin värld ur nya perspektiv. ”Det var som att upptäcka Pellinge på nytt”, skriver hon i ett brev efter en sommarvecka tillsammans med honom och familjen ute på öarna.

De möttes i början av 1943 och Tove Jansson blev snart del av den kulturella och politiska krets som samlades i Wirtanens villa i Grankulla utanför Helsingfors. Där fanns finlandssvenska författare som Gunnar Björling, Elmer Diktonius, Eva Wichman, Olof Enckell, Ralf Parland och Tito Colliander. Tove Jansson engagerades som bartender på en vild fest i februari och berättar för Eva Konikoff hur hon blandade ”explosiv Manhattan” och andra ”fantastiska drinkar” åt ett sextiotal personer – ”litterärt folk, musiker och skådespelare”. Då hade hon och Atos ännu inte funnit varandra, men i början av sommaren samma år skriver hon in sin nya man i kalendern: ”Atos”, den 17 juni 1943.

02

POLITISKT AKTIV FÖRFATTARE

Som journalist, författare och riksdagsledamot hade Atos Wirtanen ett starkt samhälleligt engagemang.

Atos Wirtanen (1906-1979) föddes i Saltvik på Åland i en familj med nio barn. Modern hade blivit imponerad av Alexandre Dumas klassiker De tre musketörerna och döpte sonen efter en av dem – hans pseudonym som skribent blev också ”Musketören”. Hans många bröder fick mer vanliga namn. Wirtanen började tidigt att arbeta som typograf och efter ett par år i Helsingfors – dit han flyttade 1925 – inledde han sin journalistiska bana på Arbetarbladet där han blev chefredaktör under 1940-talet. Senare blev han också chefredaktör på den folkdemokratiska tidningen Ny Tid (1947-1953). I nästan tjugo år (1936-1954) var han ledamot i riksdagen först för socialdemokraterna, senare för folkdemokraterna. Dessutom var han ordförande i Socialistiska enhetspartiet mellan 1948-1955. Som författare gav han bland annat ut aforismer, dikter, memoarer och böcker om Friedrich Nietzsche och August Strindberg. När Atos Wirtanen och Tove Jansson träffades var han gift med Maja Stenman, men det korta äktenskapet avslutades samma år.

Ett tidigt brev från Tove till Atos innehåller en teckning av det projekt de drömde om under krigsvintern 1943: en skön och arbetsvänlig koloni för konstnärer och författare någonstans söderut runt Medelhavet. En plats som de funderade på var en villa i norra Marocko, nära Tanger, som ägdes av den finländske filosofen och sociologen Edvard Westermarck. När drömmen ritas fram placerar hon författaren Atos i ett torn och förser honom med en hängande trädgård så att han kan skriva utomhus. Själv tänker hon husera i en stor ateljé, kanske med vindruvsklasar runt fönstren. De sparade pengar till kolonin under flera år, men en dag var penningskrinet i Tove Janssons ateljé tomt. Innehållet hade genom Atos försorg gått till en strejkkassa i norra Finland.

Tove Jansson var inte politiskt aktiv som Atos Wirtanen, men under krigsåren på 1940-talet befann de sig på samma sida. Han var oppositionell, del av den radikala vänstern, och gick vid ett par tillfällen under jorden. Det finns ett par korta anteckningar om hans politiska verksamhet i Tove Janssons almanackor. En gång gällde det att hitta ett gömställe åt honom om det blir ”en högerkupp” – hennes dåvarande ateljé på Fänrik Stålsgatan i Helsingfors fanns på listan över tänkbara platser – en annan gång var hon budbärare av ett ”hemligt papper”. Till vem och om vad avslöjas inte.

Atos Wirtanen vinter — Ett hysteriskt roligt snöbollskrig mellan vänner.

Ett hysteriskt roligt snöbollskrig mellan vänner.

Som journalist, författare och riksdagsledamot hade Atos Wirtanen ett starkt samhälleligt engagemang.

Atos Wirtanen (1906-1979) föddes i Saltvik på Åland i en familj med nio barn. Modern hade blivit imponerad av Alexandre Dumas klassiker De tre musketörerna och döpte sonen efter en av dem – hans pseudonym som skribent blev också ”Musketören”. Hans många bröder fick mer vanliga namn. Wirtanen började tidigt att arbeta som typograf och efter ett par år i Helsingfors – dit han flyttade 1925 – inledde han sin journalistiska bana på Arbetarbladet där han blev chefredaktör under 1940-talet. Senare blev han också chefredaktör på den folkdemokratiska tidningen Ny Tid (1947-1953). I nästan tjugo år (1936-1954) var han ledamot i riksdagen först för socialdemokraterna, senare för folkdemokraterna. Dessutom var han ordförande i Socialistiska enhetspartiet mellan 1948-1955. Som författare gav han bland annat ut aforismer, dikter, memoarer och böcker om Friedrich Nietzsche och August Strindberg. När Atos Wirtanen och Tove Jansson träffades var han gift med Maja Stenman, men det korta äktenskapet avslutades samma år.

Ett tidigt brev från Tove till Atos innehåller en teckning av det projekt de drömde om under krigsvintern 1943: en skön och arbetsvänlig koloni för konstnärer och författare någonstans söderut runt Medelhavet. En plats som de funderade på var en villa i norra Marocko, nära Tanger, som ägdes av den finländske filosofen och sociologen Edvard Westermarck. När drömmen ritas fram placerar hon författaren Atos i ett torn och förser honom med en hängande trädgård så att han kan skriva utomhus. Själv tänker hon husera i en stor ateljé, kanske med vindruvsklasar runt fönstren. De sparade pengar till kolonin under flera år, men en dag var penningskrinet i Tove Janssons ateljé tomt. Innehållet hade genom Atos försorg gått till en strejkkassa i norra Finland.

Tove Jansson var inte politiskt aktiv som Atos Wirtanen, men under krigsåren på 1940-talet befann de sig på samma sida. Han var oppositionell, del av den radikala vänstern, och gick vid ett par tillfällen under jorden. Det finns ett par korta anteckningar om hans politiska verksamhet i Tove Janssons almanackor. En gång gällde det att hitta ett gömställe åt honom om det blir ”en högerkupp” – hennes dåvarande ateljé på Fänrik Stålsgatan i Helsingfors fanns på listan över tänkbara platser – en annan gång var hon budbärare av ett ”hemligt papper”. Till vem och om vad avslöjas inte.

03

ATOS WIRTANENS BETYDELSE FÖR TOVE JANSSONS PRODUKTION

Snusmumriken har associerats till Atos Wirtanen på grund av den liknande klädseln och vanan att vandra fritt, utan begär till tingen. Men Tove Janssons litterära karaktärer är sällan bundna till någon enskild eller specifik förebild.

Toves och Atos intellektuella mötesplats var framför allt ordet. Han skrev på sin bok om favoritfilosofen Nietzsche – utgiven 1945 under titeln Nietzsche den otidsenlige – och hon arbetade med sina första muminböcker. Under 1940-talet odlade Tove Jansson sitt intresse för filosofi, delvis framkallat av umgänget med Atos Wirtanen och hans kretsar. Hon hade läst Arthur Schopenhauer, Nietzsche och särskilt Henri Bergson tidigare och filosofin ger också avtryck i den tidiga utformningen av muminvärlden, särskilt i den andra boken, Kometjakten (1946). Under sommaren hade hon rest till Wirtanens hemtrakter norr om Mariehamn på Åland för att träffa hans familj – de skulle resa dit tillsammans – och utforska landskapet. Men Atos låter vänta på sig och Tove cyklar runt på egen hand. På Åland arbetar hon intensivt med Kometjakten – i manus kallad ”Mumintrollet och den kusliga kometen” – och det sätter spår i berättelsen. Att rulla sten utför branta klippor, som Mumintrollet och Snusmumriken ägnar sig åt i boken, var något som Wirtanen lärde henne. Snusmumriken, som gestaltas för första gången i Kometjakten, har förbundits med Atos Wirtanen genom sin karaktäristiska klädsel och vanan att vandra fritt, utan begär till tingen. Men Tove Janssons litterära karaktärer är sällan bundna till någon enskild eller specifik förebild.

I Kometjakten gör även den filosofiske bisamråttan sin entré, en karaktär som också förknippats med Wirtanen. Men den dystre bisamråttan, som helst tillbringar tiden i hängmattan i sällskap med undergångsprofeten Oswald Spenglers verk, har bara intresset för filosofi gemensamt med den levnadsglade Atos. Men kombinationen bisamråtta och filosofi hör ändå ihop med honom. I närheten av villan i Grankulla fanns ett kärr där en bisamråtta höll till och dit brukade Atos gå för att begrunda Nietzsche, enligt Toves anteckningar på 1940-talet. De vandrade också till ”bisamkärret” tillsammans. Muminvärldens bisamråtta förkroppsligar helt enkelt filosofen som idé.

Den Spenglerläsande bisamråttan har också en framträdande plats i den tecknade serie som Tove Jansson gjorde för Wirtanens tidning Ny Tid – ”Mumintrollet och jordens undergång” – som publicerades i 26 avsnitt i tidningens så kallade barnhörna oktober 1947 – april 1948. Denna allra första muminserie – som bygger på berättelsen i Kometjakten – tillkom efter ett erbjudande från Atos som Tove inte kunde motstå. Han hade också planer på att lansera mumin i USA, men de rann ut i sanden. Tidigt läste han också manus till den första boken Småtrollen och den stora översvämningen (1945) och det korta omdömet blev – enligt ett av Tove Janssons brev – att den var ”bra”.

Atos Wirtanen läser — Atos Wirtanen koncentrerar sig på sin bok.

Atos Wirtanen koncentrerar sig på sin bok.

Tove Jansson självporträtt — Tove Janssons självporträtt i tidningen Ny Tid, 1947.

Tove Janssons självporträtt i tidningen Ny Tid, 1947.

Snusmumriken har associerats till Atos Wirtanen på grund av den liknande klädseln och vanan att vandra fritt, utan begär till tingen. Men Tove Janssons litterära karaktärer är sällan bundna till någon enskild eller specifik förebild.

Toves och Atos intellektuella mötesplats var framför allt ordet. Han skrev på sin bok om favoritfilosofen Nietzsche – utgiven 1945 under titeln Nietzsche den otidsenlige – och hon arbetade med sina första muminböcker. Under 1940-talet odlade Tove Jansson sitt intresse för filosofi, delvis framkallat av umgänget med Atos Wirtanen och hans kretsar. Hon hade läst Arthur Schopenhauer, Nietzsche och särskilt Henri Bergson tidigare och filosofin ger också avtryck i den tidiga utformningen av muminvärlden, särskilt i den andra boken, Kometjakten (1946). Under sommaren hade hon rest till Wirtanens hemtrakter norr om Mariehamn på Åland för att träffa hans familj – de skulle resa dit tillsammans – och utforska landskapet. Men Atos låter vänta på sig och Tove cyklar runt på egen hand. På Åland arbetar hon intensivt med Kometjakten – i manus kallad ”Mumintrollet och den kusliga kometen” – och det sätter spår i berättelsen. Att rulla sten utför branta klippor, som Mumintrollet och Snusmumriken ägnar sig åt i boken, var något som Wirtanen lärde henne. Snusmumriken, som gestaltas för första gången i Kometjakten, har förbundits med Atos Wirtanen genom sin karaktäristiska klädsel och vanan att vandra fritt, utan begär till tingen. Men Tove Janssons litterära karaktärer är sällan bundna till någon enskild eller specifik förebild.

I Kometjakten gör även den filosofiske bisamråttan sin entré, en karaktär som också förknippats med Wirtanen. Men den dystre bisamråttan, som helst tillbringar tiden i hängmattan i sällskap med undergångsprofeten Oswald Spenglers verk, har bara intresset för filosofi gemensamt med den levnadsglade Atos. Men kombinationen bisamråtta och filosofi hör ändå ihop med honom. I närheten av villan i Grankulla fanns ett kärr där en bisamråtta höll till och dit brukade Atos gå för att begrunda Nietzsche, enligt Toves anteckningar på 1940-talet. De vandrade också till ”bisamkärret” tillsammans. Muminvärldens bisamråtta förkroppsligar helt enkelt filosofen som idé.

Den Spenglerläsande bisamråttan har också en framträdande plats i den tecknade serie som Tove Jansson gjorde för Wirtanens tidning Ny Tid – ”Mumintrollet och jordens undergång” – som publicerades i 26 avsnitt i tidningens så kallade barnhörna oktober 1947 – april 1948. Denna allra första muminserie – som bygger på berättelsen i Kometjakten – tillkom efter ett erbjudande från Atos som Tove inte kunde motstå. Han hade också planer på att lansera mumin i USA, men de rann ut i sanden. Tidigt läste han också manus till den första boken Småtrollen och den stora översvämningen (1945) och det korta omdömet blev – enligt ett av Tove Janssons brev – att den var ”bra”.

04

EN KÄRLEK SOM BETYDDE MYCKET FÖR BÅDA

Det blev flera avbrott och både Atos och Tove hade andra förhållanden. Men bandet mellan dem var starkt.

Förhållandet mellan Tove Jansson och Atos Wirtanen varade till 1950-talets början med varierad intensitet. Politikern och författaren reste mycket och resan till Åland var den enda som de gjorde tillsammans. Det blev mycket väntan för Tove i samvaron med Atos. Relationen förändrades efter Tove Janssons stormande förälskelse i regissören Vivica Bandler, som hon mött i november 1946. Det blev flera avbrott och både Atos och Tove hade andra förhållanden. Men bandet mellan dem var starkt. De talade flera gånger om att gifta sig och frierier framfördes av båda, men några ringar växlades aldrig. Senare gifte sig Atos Wirtanen med dansösen Irja Hagfors (1954). Då hade Tove Jansson en relation med den unga guldsmeden Britt-Sofie Fock sedan några år.

Tove Jansson och Atos Wirtanen förblev vänner, men kontakten planade ut med tiden och de rörde sig inte längre i samma kretsar. Men att kärleken varit viktig för dem båda är tydligt. När Atos i början av 1970-talet frågar om hon vill illustrera en utgåva av hans aforismer, avböjer Tove och fortsätter: ”Du skriver så vackert till mig att jag vill ta dig i famn. Jag tycker det är ganska underbart att vi båda har en glad tacksamhet inför varandra – inte tacksamhetsskuld! – den är mycket viktig för mig också.” I Atos Wirtanens memoarer skymtar Tove Jansson bara förbi. I Politiska minnen (1973) nämns hon kort som en av medarbetarna i Ny Tid med sin bildberättelse (muminserien). Men i det vackra brev som han författade några år tidigare, när Tove Jansson har sänt honom Bildhuggarens dotter (1968), ger han henne de största lovord man kan ge en människa och konstnär:

Jag hoppas Du fortsätter denna saga om Ditt liv. Du skriver för alla åldrar. Jag är nu på god väg mot 100 och kände mig som 10 när jag läste Dig. Du är själv alla åldrar, yngst och äldst och beständigt i början av Ditt liv, som Du redan levt många gånger om. Det finns ett kort och precist ord för sådant: geni.

Text: Boel Westin

Toves föräldrar Faffan och Ham (bakom Faffan), Tove, Toves brors fru Saga och Atos Wirtanen i den finska skärgården på 1940-talet. Bakom kameran står Toves bror Per Olov.

Det blev flera avbrott och både Atos och Tove hade andra förhållanden. Men bandet mellan dem var starkt.

Förhållandet mellan Tove Jansson och Atos Wirtanen varade till 1950-talets början med varierad intensitet. Politikern och författaren reste mycket och resan till Åland var den enda som de gjorde tillsammans. Det blev mycket väntan för Tove i samvaron med Atos. Relationen förändrades efter Tove Janssons stormande förälskelse i regissören Vivica Bandler, som hon mött i november 1946. Det blev flera avbrott och både Atos och Tove hade andra förhållanden. Men bandet mellan dem var starkt. De talade flera gånger om att gifta sig och frierier framfördes av båda, men några ringar växlades aldrig. Senare gifte sig Atos Wirtanen med dansösen Irja Hagfors (1954). Då hade Tove Jansson en relation med den unga guldsmeden Britt-Sofie Fock sedan några år.

Tove Jansson och Atos Wirtanen förblev vänner, men kontakten planade ut med tiden och de rörde sig inte längre i samma kretsar. Men att kärleken varit viktig för dem båda är tydligt. När Atos i början av 1970-talet frågar om hon vill illustrera en utgåva av hans aforismer, avböjer Tove och fortsätter: ”Du skriver så vackert till mig att jag vill ta dig i famn. Jag tycker det är ganska underbart att vi båda har en glad tacksamhet inför varandra – inte tacksamhetsskuld! – den är mycket viktig för mig också.” I Atos Wirtanens memoarer skymtar Tove Jansson bara förbi. I Politiska minnen (1973) nämns hon kort som en av medarbetarna i Ny Tid med sin bildberättelse (muminserien). Men i det vackra brev som han författade några år tidigare, när Tove Jansson har sänt honom Bildhuggarens dotter (1968), ger han henne de största lovord man kan ge en människa och konstnär:

Jag hoppas Du fortsätter denna saga om Ditt liv. Du skriver för alla åldrar. Jag är nu på god väg mot 100 och kände mig som 10 när jag läste Dig. Du är själv alla åldrar, yngst och äldst och beständigt i början av Ditt liv, som Du redan levt många gånger om. Det finns ett kort och precist ord för sådant: geni.

Text: Boel Westin