Per Olov Jansson

01

Arvet från somrarna i Pellinge - kärleken till havet

Mellanbarnet i familjen Jansson, Per Olov, fick tidigt stifta bekantskap med Pellinges klippor och hav, eftersom familjen Jansson började tillbringa sina somrar i Pellinge skärgård i Borgå redan när han var ett år gammal. Dessa barndomssomrar blev betydelsefulla och hade en bestående inverkan på barnen i familjen Jansson, även om de inte insåg det då.

”Min bror Per Olov trivs nämligen bäst under vattenytan, min bror Lasse ovanpå den och jag själv på land medan jag tittar ut över sjön.” Tove Jansson beskrev syskonens förhållande till havet i ett radioprogram som hon och hennes bröder gjorde i början av 1960-talet för Yle:s svenskspråkiga radiokanal. Naturens betydelse för både Toves och Per Olovs karriärer var enorm.

I sin bok Teckna, men med ljus (2006) beskriver Per Olov, sex år yngre än Tove, hur Toves drömmar förverkligades i hennes stuga på en ö, medan Per Olovs egna drömmar handlade om havet; fiske, segling, dykning. När Per Olov bara var 18 år åkte han på en segeltur med sin morbror Harald Hammarsten. Seglatsen, som varade i flera månader och inkluderade klättring i de norska fjällen, var ett perfekt exempel på den äventyrliga anda som präglade familjerna Hammarsten och Jansson.

”När det gällde Tove kände jag ingen avund för att hon var bättre på att teckna och skriva och hade en livligare fantasi, men det var förargligt att hon simmade bättre.” Per Olov minns i Resa med Tove: En minnesbok om Tove Jansson (2002). Som vuxen gjorde dock Per Olov en våtdräkt genom att limma ihop neopren till sin syster så att Tove kunde simma i havet även när det var kallt.

Den 18-årige Per Olov på segeltur med sin morbror Harald Hammarsten.

Morbror Harald Hammarsten förde en detaljerad loggbok över sina seglatser och Per Olov skrev också en egen personlig dagbok. Dagboken har sedan publicerats som en självutgiven bok, Med Thalatta till Nordkap, med ett ex libris tecknat av Tove.

Mellanbarnet i familjen Jansson, Per Olov, fick tidigt stifta bekantskap med Pellinges klippor och hav, eftersom familjen Jansson började tillbringa sina somrar i Pellinge skärgård i Borgå redan när han var ett år gammal. Dessa barndomssomrar blev betydelsefulla och hade en bestående inverkan på barnen i familjen Jansson, även om de inte insåg det då.

”Min bror Per Olov trivs nämligen bäst under vattenytan, min bror Lasse ovanpå den och jag själv på land medan jag tittar ut över sjön.” Tove Jansson beskrev syskonens förhållande till havet i ett radioprogram som hon och hennes bröder gjorde i början av 1960-talet för Yle:s svenskspråkiga radiokanal. Naturens betydelse för både Toves och Per Olovs karriärer var enorm.

I sin bok Teckna, men med ljus (2006) beskriver Per Olov, sex år yngre än Tove, hur Toves drömmar förverkligades i hennes stuga på en ö, medan Per Olovs egna drömmar handlade om havet; fiske, segling, dykning. När Per Olov bara var 18 år åkte han på en segeltur med sin morbror Harald Hammarsten. Seglatsen, som varade i flera månader och inkluderade klättring i de norska fjällen, var ett perfekt exempel på den äventyrliga anda som präglade familjerna Hammarsten och Jansson.

”När det gällde Tove kände jag ingen avund för att hon var bättre på att teckna och skriva och hade en livligare fantasi, men det var förargligt att hon simmade bättre.” Per Olov minns i Resa med Tove: En minnesbok om Tove Jansson (2002). Som vuxen gjorde dock Per Olov en våtdräkt genom att limma ihop neopren till sin syster så att Tove kunde simma i havet även när det var kallt.

02

I skuggor och ljus: vid vägskälet mellan krig, familj och konst

Per Olov Jansson föddes in i en konstnärsfamilj där kreativitet och historieberättande var en central del av vardagen. Han växte upp i en kreativ miljö och sökte sin egen röst inom konstfältet, där förväntningarna från familjen innebar en egen utmaning.

Per Olov ”Prolle” Jansson (1920-2019) föddes i Helsingfors i april 1920 som andra barnet i en familj bestående av illustratören Signe ”Ham” Hammarsten Jansson och skulptören Viktor ’Faffan’ Jansson. Familjen kompletterades med ytterligare en son sex år senare då lillebror Lars ”Lasse” Jansson föddes.

I familjen Jansson var historieberättandet en central del av livet, och det var det också för Per Olov. Familjens barn växte upp i en kreativ miljö i konstnärsföräldrarnas ateljéhem, där de på många sätt stöttade varandra. Per Olov kände dock en enorm press på sig att skapa konst, omgiven av både föräldrarnas och syskonens prestationer: systern Tove sålde sin första teckning vid 14 års ålder och lillebror Lars skrev sin första bok vid nästan samma ålder. Under dessa omständigheter förväntades Per Olov också producera konst och litteratur.

Per Olov, som studerade filologi och psykologi vid Helsingfors universitet, blev till sin familjs fasa skickad till fronten under andra världskriget. Under kriget fann han sin konstnärliga passion i fotografering, inspirerad av sin seglingsexpedition med morbror Harald, som också var en skicklig fotograf. Efter att ha överlevt kriget arbetade Per Olov huvudsakligen som industri- och reklamfotograf, även om den kamera han köpte 1938 togs av ryssarna i slutet av kriget när Per Olov sårades och förlorade sin ryggsäck.

”4 alarm före frukost idag. Allt är igång på allvar nu och man fasar för nyheterna. Det går hett till där Prolle är. Mamma trött och nere.”

Tove Jansson i brev till sin väninna Eva Konikoff i USA den 27 juni 1941.

Per Olov träffade sin blivande hustru Saga Jonsson 1943. En poetisk annons publicerades i Hufvudstadbladet där man sökte brevvänner bland frontofficerarna och Per Olovs svar ledde till att Saga och Per Olov träffades. Brevväxlingen ledde till en livslång förbindelse då paret gifte sig 1945. Familjen fick barnen Peter (1946-) och Ingegerd (1948-) samt fosterdottern Maija Anneli ”Misan”. Hustru Saga var en aktiv medlem i Rädda Barnen och under årens lopp tog familjen hand om närmare 80 barn som väntade på adoption under tiden innan de adopterades. Ibland togs upp till tre barn om hand samtidigt och familjens egna barn var till stor hjälp vid ombyte och omvårdnad av de små.

Medan Tove och mumintrollen tog över världen fokuserade Per Olov på sin familj. Hans fru Saga, hans barn och senare barnbarn och barnbarnsbarn blev viktigare för Per Olov än hans egen konstnärliga karriär och framgång, även om Per Olov medgav att han ofta fotograferade sina barn för sina tävlingsbilder snarare än för att dokumentera familjelivet.

När jag själv blev far kom jag ihåg vad det var jag själv hade beundrat mest hos mina föräldrar, inte yrkeskunskap eller framgångar, utan ögonblicken av oväntad djärvhet, irrationella handlingar, och alldeles enkla naturnära ting som att kunna orientera i skogen, filera en torsk på några sekunder, simma, skida, skjuta. Sådan ville ja vara för mina barn.

Per Olov Jansson, Minnen från Edisviken.

Tove och Per Olov hade sex års åldersskillnad.

Även mellan Per Olov och Lars var det sex års åldersskillnad.

Per Olov Jansson föddes in i en konstnärsfamilj där kreativitet och historieberättande var en central del av vardagen. Han växte upp i en kreativ miljö och sökte sin egen röst inom konstfältet, där förväntningarna från familjen innebar en egen utmaning.

Per Olov ”Prolle” Jansson (1920-2019) föddes i Helsingfors i april 1920 som andra barnet i en familj bestående av illustratören Signe ”Ham” Hammarsten Jansson och skulptören Viktor ’Faffan’ Jansson. Familjen kompletterades med ytterligare en son sex år senare då lillebror Lars ”Lasse” Jansson föddes.

I familjen Jansson var historieberättandet en central del av livet, och det var det också för Per Olov. Familjens barn växte upp i en kreativ miljö i konstnärsföräldrarnas ateljéhem, där de på många sätt stöttade varandra. Per Olov kände dock en enorm press på sig att skapa konst, omgiven av både föräldrarnas och syskonens prestationer: systern Tove sålde sin första teckning vid 14 års ålder och lillebror Lars skrev sin första bok vid nästan samma ålder. Under dessa omständigheter förväntades Per Olov också producera konst och litteratur.

Per Olov, som studerade filologi och psykologi vid Helsingfors universitet, blev till sin familjs fasa skickad till fronten under andra världskriget. Under kriget fann han sin konstnärliga passion i fotografering, inspirerad av sin seglingsexpedition med morbror Harald, som också var en skicklig fotograf. Efter att ha överlevt kriget arbetade Per Olov huvudsakligen som industri- och reklamfotograf, även om den kamera han köpte 1938 togs av ryssarna i slutet av kriget när Per Olov sårades och förlorade sin ryggsäck.

”4 alarm före frukost idag. Allt är igång på allvar nu och man fasar för nyheterna. Det går hett till där Prolle är. Mamma trött och nere.”

Tove Jansson i brev till sin väninna Eva Konikoff i USA den 27 juni 1941.

Per Olov träffade sin blivande hustru Saga Jonsson 1943. En poetisk annons publicerades i Hufvudstadbladet där man sökte brevvänner bland frontofficerarna och Per Olovs svar ledde till att Saga och Per Olov träffades. Brevväxlingen ledde till en livslång förbindelse då paret gifte sig 1945. Familjen fick barnen Peter (1946-) och Ingegerd (1948-) samt fosterdottern Maija Anneli ”Misan”. Hustru Saga var en aktiv medlem i Rädda Barnen och under årens lopp tog familjen hand om närmare 80 barn som väntade på adoption under tiden innan de adopterades. Ibland togs upp till tre barn om hand samtidigt och familjens egna barn var till stor hjälp vid ombyte och omvårdnad av de små.

Medan Tove och mumintrollen tog över världen fokuserade Per Olov på sin familj. Hans fru Saga, hans barn och senare barnbarn och barnbarnsbarn blev viktigare för Per Olov än hans egen konstnärliga karriär och framgång, även om Per Olov medgav att han ofta fotograferade sina barn för sina tävlingsbilder snarare än för att dokumentera familjelivet.

När jag själv blev far kom jag ihåg vad det var jag själv hade beundrat mest hos mina föräldrar, inte yrkeskunskap eller framgångar, utan ögonblicken av oväntad djärvhet, irrationella handlingar, och alldeles enkla naturnära ting som att kunna orientera i skogen, filera en torsk på några sekunder, simma, skida, skjuta. Sådan ville ja vara för mina barn.

Per Olov Jansson, Minnen från Edisviken.

03

Fotograf och guldgrävare i själ och hjärta

Per Olov Jansson var känd som en fotograf vars kamera fångade familjemedlemmar och en berömd syster, men vars särskilda intresse låg i att fånga havet, skogarna och öarna. Med åren utvidgades Per Olovs passion till att omfatta dykning och guldvaskning, men gång på gång återvände han till sina bilder, där noggrann planering mötte naturens skönhet.

Som fotoentusiast fann Per Olov Jansson den närmaste kopplingen till landskapet – havet, skärgården och skogen. Vid sidan av sin hobby med konst- och naturfotografering dokumenterade Per Olov sin familj, men också sin syster Tove, hennes verk och ateljé. Per Olov tog också alla fotografier till systerns bok Skurken i Muminhuset (1980). I alla sina olika fotografier var Per Olov känd för sin noggranna planering och komposition av bilden.

På 1950-talet tog Per Olov tillsammans med sin bror Lasse kommersiella flygfotografier för Aerofoto. I sin bok Teckna, men med ljus beskriver Per Olov svårigheterna med flygfotografering med kameror utan zoom på 1950-talet. I takt med att konkurrensen ökade minskade lönsamheten och företaget lades ned 1956. Brodern Lasse blev alltmer involverad i produktionen av Toves tecknade muminserier, medan Per Olov hade hittat en ny och intressant hobby för sina sommarhelger.

Som motvikt till efterkrigskarriären ägnade sig Jansson åt dykning och blev senare utnämnd till hedersmedlem nummer 1 i Finska dykarförbundet. Per Olov utvecklade framför allt dyknavigering och övergick senare till guldgrävning under vatten. Efter att ha tillverkat dykardräkter till hela sin familj tog Per Olovs kärlek till äventyr nu en ny form.

Per Olovs son Peter började också dyka och var sin fars trogna dykarkompis i 30 år. Duon letade efter vrak och Per Olov försökte fotografera dykning i dem, trots att det grumliga vattnet i Finska viken redan då var ett problem. År 1969 tilldelades far och son Finska dykarförbundets utmärkelse ”Årets dykare”. Utmärkelsen delades för första gången ut till två dykare och belyste duons vana att alltid dyka tillsammans, vilket är mycket viktigt för kommunikationen och dyksäkerheten.

Deras dykfärdigheter och befintliga utrustning kom väl till pass när brodern Lassen också blev entusiastisk över dykning i samband med guldgrävning. Att gräva efter guld med hjälp av dykning var ursprungligen Per Olovs idé efter att han läst om det i en amerikansk dyktidning. Per Olov tog konventionell guldvaskning till en ny nivå tillsammans med Lasse och Peter när de började dyka efter guld i mitten av 1950-talet och 1960-talet i finska Lappland med hjälp av en sug som Per Olov själv hade byggt.

Först på sin 80-årsdag ordnade Per Olov sin första utställning och följde därmed i fotspåren av de andra medlemmarna i sin barndomsfamilj. Redan före sin första fotoutställning hade han dock haft framgångar i flera stora fototävlingar och var därigenom en känd fotograf. Till sin fotoutställning år 2000 valde Per Olov Jansson ut bilder av sitt älskade Pellinge tagna från 1943 och framåt. Eftersom han var en förutseende person, återvände han också till de landskap han känt sedan barndomen för att ta ännu fler naturfotografier inför utställningen. Dessa fotografier visade en ännu större detaljrikedom i naturens mångfald, dess enskilda delar och färger.

När Per Olov fotograferade sin syster såg han en självsäkerhet i Toves händer, men alltid en subtil spänning i hennes ansikte och kropp. Han kände att han aldrig lyckades ta en bild där Tove var helt avslappnad och oskyddad.

På bilden syns Per Olov med familj, alla iklädda dykdräkter som han själv har tillverkat.

Per Olov sägs ha varit generös med att dela med sig av råd till alla som var intresserade av att dyka efter guld och han förde en detaljerad lista över platser där guld hade hittats. På bilden Per Olovs bror Lars, fotograferad av brodern.

Per Olov Jansson var känd som en fotograf vars kamera fångade familjemedlemmar och en berömd syster, men vars särskilda intresse låg i att fånga havet, skogarna och öarna. Med åren utvidgades Per Olovs passion till att omfatta dykning och guldvaskning, men gång på gång återvände han till sina bilder, där noggrann planering mötte naturens skönhet.

Som fotoentusiast fann Per Olov Jansson den närmaste kopplingen till landskapet – havet, skärgården och skogen. Vid sidan av sin hobby med konst- och naturfotografering dokumenterade Per Olov sin familj, men också sin syster Tove, hennes verk och ateljé. Per Olov tog också alla fotografier till systerns bok Skurken i Muminhuset (1980). I alla sina olika fotografier var Per Olov känd för sin noggranna planering och komposition av bilden.

På 1950-talet tog Per Olov tillsammans med sin bror Lasse kommersiella flygfotografier för Aerofoto. I sin bok Teckna, men med ljus beskriver Per Olov svårigheterna med flygfotografering med kameror utan zoom på 1950-talet. I takt med att konkurrensen ökade minskade lönsamheten och företaget lades ned 1956. Brodern Lasse blev alltmer involverad i produktionen av Toves tecknade muminserier, medan Per Olov hade hittat en ny och intressant hobby för sina sommarhelger.

Som motvikt till efterkrigskarriären ägnade sig Jansson åt dykning och blev senare utnämnd till hedersmedlem nummer 1 i Finska dykarförbundet. Per Olov utvecklade framför allt dyknavigering och övergick senare till guldgrävning under vatten. Efter att ha tillverkat dykardräkter till hela sin familj tog Per Olovs kärlek till äventyr nu en ny form.

Per Olovs son Peter började också dyka och var sin fars trogna dykarkompis i 30 år. Duon letade efter vrak och Per Olov försökte fotografera dykning i dem, trots att det grumliga vattnet i Finska viken redan då var ett problem. År 1969 tilldelades far och son Finska dykarförbundets utmärkelse ”Årets dykare”. Utmärkelsen delades för första gången ut till två dykare och belyste duons vana att alltid dyka tillsammans, vilket är mycket viktigt för kommunikationen och dyksäkerheten.

Deras dykfärdigheter och befintliga utrustning kom väl till pass när brodern Lassen också blev entusiastisk över dykning i samband med guldgrävning. Att gräva efter guld med hjälp av dykning var ursprungligen Per Olovs idé efter att han läst om det i en amerikansk dyktidning. Per Olov tog konventionell guldvaskning till en ny nivå tillsammans med Lasse och Peter när de började dyka efter guld i mitten av 1950-talet och 1960-talet i finska Lappland med hjälp av en sug som Per Olov själv hade byggt.

Först på sin 80-årsdag ordnade Per Olov sin första utställning och följde därmed i fotspåren av de andra medlemmarna i sin barndomsfamilj. Redan före sin första fotoutställning hade han dock haft framgångar i flera stora fototävlingar och var därigenom en känd fotograf. Till sin fotoutställning år 2000 valde Per Olov Jansson ut bilder av sitt älskade Pellinge tagna från 1943 och framåt. Eftersom han var en förutseende person, återvände han också till de landskap han känt sedan barndomen för att ta ännu fler naturfotografier inför utställningen. Dessa fotografier visade en ännu större detaljrikedom i naturens mångfald, dess enskilda delar och färger.

04

Känslouttryck och spår av kreativitet på familjen Janssons utedass

För många i familjen Jansson var det lättare att skriva än att visa sina känslor och prata högt om dem. När Tove dekorerade familjens sommarstugas dassvägg med bilder, tankar och citat, skrev Per Olov sina kommentarer under Toves texter istället för att tala. Det var den här typen av samtal som ledde fram till skapandet av Toves första muminfigur.

Den 7 februari 2019 avled den mellersta av syskonen Jansson, Per Olov, i en ålder av 98. Förutom att genom sina fotografier vara en viktig källa för forskare i Tove Janssons historia spelade Per Olov också en viktig roll i skapandet av det allra första tecknade mumintrollet. Det är bekräftat att Tove ritade sitt första troll på dassväggen i Pellinge på 1930-talet medan Tove och Per Olov förde en filosofisk diskussion i text och bild.

Tove hade grälat med sin bror om filosofiska frågor och hade gått till utedasset för att få ur sig sin frustration. På utedassets vägg ritade hon den fulaste varelse hon kunde tänka sig, en ganska smal och spetsig sådan, som senare blev det mjuka och runda Mumintrollet som alla älskade. Även om det var Tove som ritade den första mumintrollet på väggen, var Per Olov en del av den konstnärsfamilj som gav utrymme och värde åt kreativiteten.

Den första muminliknande figuren från 1930-talet.

Bild där Per Olov deltog i AFK:s (Amatörfotografklubbens) tävling.

För många i familjen Jansson var det lättare att skriva än att visa sina känslor och prata högt om dem. När Tove dekorerade familjens sommarstugas dassvägg med bilder, tankar och citat, skrev Per Olov sina kommentarer under Toves texter istället för att tala. Det var den här typen av samtal som ledde fram till skapandet av Toves första muminfigur.

Den 7 februari 2019 avled den mellersta av syskonen Jansson, Per Olov, i en ålder av 98. Förutom att genom sina fotografier vara en viktig källa för forskare i Tove Janssons historia spelade Per Olov också en viktig roll i skapandet av det allra första tecknade mumintrollet. Det är bekräftat att Tove ritade sitt första troll på dassväggen i Pellinge på 1930-talet medan Tove och Per Olov förde en filosofisk diskussion i text och bild.

Tove hade grälat med sin bror om filosofiska frågor och hade gått till utedasset för att få ur sig sin frustration. På utedassets vägg ritade hon den fulaste varelse hon kunde tänka sig, en ganska smal och spetsig sådan, som senare blev det mjuka och runda Mumintrollet som alla älskade. Även om det var Tove som ritade den första mumintrollet på väggen, var Per Olov en del av den konstnärsfamilj som gav utrymme och värde åt kreativiteten.