År 1922 besöker den feministiska tidskriften Astra familjen Jansson för ett unikt hemma-hos-reportage, där Toves mor Signe Hammarsten Jansson berättar om att kombinera arbete och familj. “Hur hon hinner och mäktar med allt, hushållet barnen och konsten?” frågar sig journalisten och får till svar “Ju mera man arbetar, desto mera hinner man med, är min erfarenhet”.

Astras artikel från 1922 inleds med en retorisk fråga som kanske inte är helt främmande heller hundra år senare, när många kämpar med att få det så kallade livspusslet att gå ihop:  

“Låter sig äktenskapet förena med ett livsintresse, ett förvärvsarbete? Se där nutidskvinnans problem! […] Ska hon mäkta med dessa båda stora uppgifter? I nedanstående intervju ger en av våra mest produktiva konstnärinnor ett jakande, optimistiskt svar på denna fråga.” 

Familjen Jansson inredde med samtida konst

Skribenten Märta Schultz-Cajander inleder sin intervju med Tove Janssons mamma med en vacker beskrivning av det janssonska konstnärshemmet högst upp i ett hus på Skatudden. Där har många framstående konstnärer bott före paret Jansson, som har fortsatt att göra inredningen bekväm och trivsam.

“De ha sålunda låtit riva ner väggar och byggt upp nya av papp på ribbor, de ha själva målat väggar, golv och tak, ställt och ordnat tills de fått det som de velat, smakfullt inbjudande och varmt – från vardagsrummet med sin vackra gula björk­möbel och tavlorna av Cavén, Collin, Ruokokoski och Sallinen, till den stora rymliga ateljén, där väldiga skulpturer och halvfärdiga arbeten skymta i den skumma vinterdagern, och där över Signe Hammarsten­ Janssons arbetsbord den elektriska lampan bittida och sent kastar sitt gula sken.”

Kom Tove Janssons mammas arbetsmoral från Småland? 

Signe Hammarsten Janssons produktivitet verkar göra stort intryck i intervjun. Skribenten konstaterar “Med sin sin okuvliga arbetsvilja och stora, arbetsförmåga är hon i en ·representant för deri nya, högkvalificerade kvinno- och husmodertyp framtiden tyckes utlova.”

Journalisten noterar att Signe Hammarsten Jansson, som hon kallar “en av vårt lands mest produktiva konstnärinnor” ursprungligen är från Småland “vilket måhända förklarar hennes energi och arbetsduglighet – små­länningen har nämligen i Sverige namn om sig att vara syn­nerligen duktig”.

Artikeln skildrar hur Signe Hammarsten Jansson efter examen från Tekniska Skolan i Stockholm studerade i Paris, där det emellertid “kom ett streck i hennes konstnärsplaner”. Hon gifter sig med skulptören Viktor Jansson, som hon träffat i Paris, och efter att hon blivit gravid flyttar de till hans hemstad Helsingfors. 

“Flickebarnet slukade hela intresset”

“I början av äktenskapet blev det för henne föga tid för konsten för egen del. Det gällde att i stället komma in i hushållets och hemvårdens mysterier och när sedan flickebarnet kom till världen, slukade det hela intresset. Men allt efter som flickan blev större vaknade ånyo Signe Hammarsten Janssons konstnärslängtan”.

“Signe Hammarsten Jansson är ju som bekant en av våra bästa karikatyrtecknare”, konstaterar Schultz-Cajander.

“Nu kan hon inte tänka sig tillvaron utan denna verksamhet, trots att en liten pys har förökat familjen”

Julen betyder mer jobb

Det framgår att Signe Hammarsten Jansson har ett fullspäckat liv. Speciellt vid jultider kan arbetet hopa sig.

Vid den här tiden gör Hammarsten Jansson de flesta omslagen för bokförlaget Holger Schildt, och samtidigt tecknar hon pärmar och illustrationen för många julpublikationer och tidskrifter, bl. a. Lucifer och Astra, tidskriften som Jansson intervjuas i. 

Hammarsten Jansson är också en uppskattad medlem av Finska Handarbetets Vänner – hon betecknas som expert i mönsterritning och vävnadskonst. 

Hon har hjälp i hushållsarbetet av ett hembiträde, men sköter själv alla uppköp och syr barnens kläder. 

Hur hinner hon med allt? 

“Hur hon hinner och mäktar med allt, hushållet barnen och konsten?“, frågar sig skribenten. 

“Ju mera man arbetar, desto mera hinner man med är min er­farenhet”, svarar Signe Hammarsten­ Jansson.  

Tove Janssons mamma ville inte skämma bort barnen med sysselsättning

Signe Hammarsten Jansson har en uppfostringsprincip som kanske kan ha bidragit till att göda den blivande konstnärens och författarens fantasi i tidig ålder: 

“Jag har förövrigt aldrig skämt bort mina barn med att alltför mycket sys­selsätta dem. Deras egen  företagsamhet har i stället vaknat, de ha stor fantasi, berättar hon, och dagen hinner knappast till för alla deras lekar”.

“Jag har aldrig skämt bort mina barn med att alltför mycket sys­selsätta dem.

Journalisten noterar att Signe Hammarstens makes förståelse är till hjälp och stöd – som konstnär stöder han hennes oregelbundna arbetstider.

“Då det händer, att hon får sitta uppe sent någon natt, går inte heller han till vila, han vet hur tungt och svårt det är för henne att vaka ensam.” 

“Jag är lyckligast då jag får spänna alla mina krafter”

Signe Hammarsten Janssons upplevelser av att arbeta med små barn i huset är lätta att identifiera sig med hundra år senare. Hon menar att det inte går att indela tiden noga så länge barnen är små. Även om de är friska ’händer ofta något oförutsett’ och är de sjuka går det inte alls. 

En dag för städning, en för friluftssport, en för vila·

Annars menar Signe Hammarsten Jansson att hon behöver “hel tid” till allt hon gör: 

“En dag för städning, en för friluftssport, en för vila· och då hon tecknar måste hon se mot minst tvänne timmars arbetsro, ty det far tid och krafter att arbeta sig in i ämnet.”

Sysslolöshet är något Signe Hammarsten Jansson inte känner till. 

“Jag är lyckligast”, säger hon, “då jag får spänna alla mina krafter”. 

Att älska sin familj och sitt arbete

Skribenten Märta Schultz-Cajander målar upp en rörande bild av en hårt arbetande yrkeskvinna som älskar sin familj, men som också älskar sitt arbete och konsten, som hon inte skulle kunna leva utan. Signe Hammarsten Jansson lyckas också förena de två på ett för sin tid ovanligt sätt. 

“Hon smeker ömt sin lilla pys och säger: Min man, mina barn gå naturligtvis framom allt annat, till och med konstnärskapet – men i detsamma medger hon, att utan detta skulle hon inte heller kunna leva.”

“Det vore fruktansvärt att inte ha egna pengar”

Artikeln beskriver hur Hammarsten Jansson behöver sin familj, “den personliga lyckan bland de sina”, för att kunna skapa. Men samtidigt är det också för familjen hon arbetar, och här kommer den rent ekonomiska och sociopolitiska sidan in. 

“I en konstnärsfamilj kan mannen i dessa tider omöjligt ensam draga det eko­nomiska lasset”, konstaterar journalisten.  

Signe Hammarsten Jansson är glad över att kunna hjälpa till. 

“Det vore förresten fruk­tansvärt – säger hon – att inte ha egna pengar: Det ger en helt annan ställning i hemmet.”

Tove Janssons mamma som Lucia 

Signe Hammarsten Jansson säger att även om det ibland kan vara ansträngande är det ofta också uppfriskande att kasta om från konst­närsarbetet till hemarbetet. Intervjun görs i juletider, och då hon fått färdigt sina arbetsåtaganden är det dags att börja ta itu med julförberedelserna i hemmet. 

Journalisten  Märta Schultz-Cajander avslutar artikeln med att berätta om hur Signe Hammarsten Jansson tar avsked av henne med ett varmt leende och en strålande blick. Det får journalisten att tänka på hur vacker Hammarsten Jansson måste vara som ljusomstrålad Lucia. 

Det visar sig nämligen att Signe Hammarsten Jansson har tagit med sig en viktig jultradition från barndomshemmet i Sverige: 

“…att julaftonsmor­gonen som Lucia, vitklädd med en krans av grönt och ljus i håret, och med julgottsrågad kaffebricka önska de sina god jul”.

Här kan du läsa mer om julfirandet i den janssonska familjen. 

Alla bilder: copyright Tove Janssons dödsbo