Tove Janssons Paris Del 1: Studier och drömmar
Staden Paris spelade en central roll för Tove Jansson. I denna del av serien Tove Janssons Paris tar vi en titt på staden genom en ung kvinnas ögon. En ung kvinna som åkte dit för studier och som hela sitt liv hade kvar en del av sitt hjärta där.
Tove Jansson tillbringade ansenlig tid i Paris och stadens påverkan speglas i hela hennes liv och karriär. Staden var de facto formativ för hela hennes familjs existens.
Paris – staden där Tove Janssons föräldrar träffades
De aspirerande nordiska konstnärerna Signe (Ham) Hammarsten och Viktor (Faffan) Jansson träffades som unga studenter i Paris år 1910. Båda studerade på konstskolan Académie de la Grande Chaumière i Montparnasse och det var också där de träffades. Så småningom skaffade de en gemensam ateljé på Rue du Moulin de Beurre, nära rue de la Gaité, i ett hus som sedermera rivits. Ham var från Sverige och Faffan från Finland och när Ham blev gravid med deras första barn, Tove, flyttade de till Faffans hemstad Helsingfors. Paris och Frankrike fortsatte dock vara viktiga platser för hela familjen.
Viktor Jansson och Signe Hammarsten Jansson träffades i Paris.Första besöket i Paris som tjugoåring
År 1934, när Tove Jansson var tjugo år gammal, åkte hon på sin första längre resa till Centraleuropa. Största delen av tiden vistades hon i Tyskland hos släktingar. Men hon besökte också för första gången Paris, kontinentens vibrerande kulturella huvudstad, där hon tillbringade två veckor. De veckorna påverkade henne djupt både personligt och konstnärligt och eldade på hennes önskan att studera utomlands och resa omkring i världen.
”Så läste jag […] i Luxembourgträdgården för jag var så led på att titta på konst”
– Tove Jansson i ett brev till sin bror Per Olov Jansson, 1938
Fyra år senare, 1938, återvände hon för att tillbringa våren i Paris. Hon inledde konststudier på samma institution som hennes föräldrar studerat och träffats på. Hon studerade även på flera andra konstskolor i staden; Académie de la Grande Chaumière, Atelier Adrien Holy, och den eminenta École des Beaux-Arts.
Hon tyckte inte om atmosfären på den sistnämnda legendariska institutionen och slutade där efter två veckor för att gå tillbaka till sin favorit Ateliér Adrien Holy.
Att hitta sin egen väg som konststuderande
Som studerande var hon starkt påverkad av 1930-talets konstinriktning Parisskolan och hon besökte ivrigt museer och gallerier för att lära sig av sina samtida och de stora mästarna.
”Paris är bestämt den riktiga platsen att klubba ner de sista resterna av ens mindervärdighetskomplex!”
Men Paris var också en viktig språngbräda för henne att hitta sin egen väg. I ett brev till sin mor Signe Hammarsten Jansson, i april 1938, skriver Tove om att hitta sin stil och göra sig fri från alltför beundrade idoler.
“Idag var jag på Luxembourgmuséet och lade med en viss tillfredsställelse märke till att jag inte längre fastnade för varje duk och blev förvirrad av mångfalden av manière och uppfattningssätt utan lugnt gick förbi de saker som inte överensstämde med mitt sätt att se, och säkert visste vad jag tyckte om och vad jag kunde lära mig av.”
I ett brev skickat tidigare den våren, 14 februari, skriver hon:
“Vet du – Paris är bestämt den riktiga platsen att klubba ner de sista resterna av ens mindervärdighetskomplex! Man måste det helt enkelt för att klara sig. Är man det minsta blyg, undfallande, ursäktande och ängslig känner man sig som en pudel innan kvällen. Alla concierger, små ständiga blamager i fråga om etikett och franska vanor, kvinnorna med sin rentav tillintetgörande självsäkerhet, skönhet och raffinerade klädsel, högdragna garçoner, fräcka gaminer, försäljare som vill lura en så mycket som möjligt och nästan föraktar en om man inte prutar, blaserad, kritiskt inställd restaurantpublik o.s.v.
Brev från Paris
“Här i Paris kan man inte vara rädd för färg, den lyser överallt; varenda liten tobakshandel är struken i sin egen glada kulör och luften gör allt än mer lysande och levande.“, skrev Tove Jansson till sin mor i april 1938.
Tove Jansson skrev långa brev till familjen från Paris. I ett brev till sin bror Per Olov år 1938, beskriver hon en ikonisk parisisk gatubild så här:
“Vid rue de la Seine ligger alla de små konstsalongerna, ständigt nya vernissager, färgbutiker, antikvitetshandlare, här och var ett grönsaksstånd, en bistro.”
Personliga kartor över Paris à la Tove Jansson
I samma brev till Per Olov från 1938 ritar hon en karta över gatorna hon vanligen går på.
“Jag har nästan blivit som en av de äkta parisare vilka aldrig varit på andra sidan Seinen. Rive droit – vad skulle man göra där när man har allt i sitt eget kvarter! [ … ]”
Karta över Paris av Tove JanssonI ett annat brev från 1938 bjuder Tove in sin mor Ham att föreställa sig Toves kvarter i Paris:
“Tänk att du följer mig på kartan! Hôtel des Terrasses ligger just i hörnet nere vid Boul. St. Jacques som jag följer om morgonen fram till den vackra lejonskulpturen för att fortsätta till Chaumière utmed Raspail. Hem går jag i allmänhet över Port Royal emedan de ibland har en så brokig och livlig torghandel där. Vägen tar nog en 20 min. om man går lagom raskt. Mitt emot mitt fönster är en gård med en hög, tom fasad. När det blåser slår en trasig stupränna ideligen mot muren, och på kvällarna ser man metron med sina ljus dundra förbi.”
Två noveller skildrar livet som konststuderande i Paris
Tove publicerar år 1938 två noveller som utspelar sig i Paris, klart inspirerade av hennes studier i staden under det gångna året.
Quatz’ Arts beskriver en ung kvinnlig konststuderandes upplevelser på den legendariska skolan Beaux Arts.
Hon skildrar olika initiationsriter där nya studerande socialiseras in i vad det innebär att studera konst vid ett prominent etablissemang. Kulmen nås vid det uppsluppna firandet av Quatz’ Arts – den årliga karnivalen vid Beaux Arts.
“Vid Beaux Arts speciella bistro stod la patronne och hängde i dörren. Hon gäspade och sa’: ”Mon Dieu. Att de orkar.” Jag minns min invigning i konstens tempel, min pourboir som betalades i detta kafé. Man inviterade samtliga på dryckjom, steg upp på ett bord för att sjunga sitt hemlands sånger. ”Iskall nubbe står nu här på bräcklig fot” gjorde föga intryck – ”kukku, kukku, kaukana kukku”, däremot succés pyramidale. Efteråt sjöngs hela veckan ingenting annat än kukkukakkalukukkula på Beaux Arts, och intet kunde få dem att frångå övertygelsen om att den härligt barbariska sången var komponerad av Sibelius. När man var färdig fattade två av ynglingarna tag i ens kjol och drog den med ett kraftigt ryck över huvudet på en. ”
Skägget – förtrollad av en parisisk konstnär
“…hon visste sig vara betraktad; hon hade nämligen en ny hatt och Paris hade aldrig sett henne förr.”
Skägget, en annan novell publicerad av Tove Jansson samma år, kretsar kring den unga skandinaviska kvinnan Katarinas upplevelser. Katarina blir som förtrollad av en mer erfaren fransk konstnär “en bohème, alltså”, som Tove uttrycker det. De första raderna i novellen lyder:
“Det var vår. Hon gick boulevarden fram och väntade på att något skulle hända. D.v.s. – att något skulle hända henne, ty hon var 18 år. Den kompakta människomassan rörde sig behagligt lättjefullt framåt, trottoarkaféerna var fyllda. Hon passerade dem med en lätt känsla av styvhet i nacken emedan hon visste sig vara betraktad; hon hade nämligen en ny hatt och Paris hade aldrig sett henne förr.”
Skägget av Tove JanssonNovellerna publicerades både i magasinet Lucifer i Sverige och i Svenska Pressen i Finland under 1938 och senare i novellsamlingen Bulevarden och andra texter (2017), utgiven av Förlaget.
Novellerna är en del av utställningen Houses of Tove Jansson
Båda novellerna har översatts till engelska för första gången inför utställningen Houses of Tove Jansson, som pågår i Paris från 29 september, 2023. De engelska översättningarna av novellerna ingår i den omfattande utställningskatalogen. Läs mer om utställningen här.
Följande del i artikelserien Tove Janssons Paris koncentrerar sig på två betydande resor till staden som Tove Jansson åkte på med sina föräldrar, en med sin mor och en med sin far.
Källor:
- Brev från Tove Jansson, redaktörer Boel Westin och Helen Svensson, Schildts & Söderströms, Helsingfors, 2014.
- “Skägget” Ursprungligen publicerad i Lucifer år 1938, inkluderad i Bulevarden och andra texter, Förlaget, Helsingfors, 2017.
- “Quatz’ Arts” Ursprungligen publicerad i Svenska Pressen 1938, inkluderad i Bulevarden och andra texter, Förlaget, Helsingfors, 2017.
