Lars Jansson • Tove Jansson

01

En nära relation i liv och arbete

Toves yngre bror Lars Jansson förstod tidigt vilken unik talang Tove var. Han blev med tiden Toves närmaste medarbetare och han var oerhört betydelsefull i spridningen av mumintrollen över världen och utvecklingen av affärsverksamheten runt Mumin.

Lars “Lasse” Jansson, föddes 8 oktober 1926 som tredje barn i konstnärsfamiljen Jansson. När Lars föddes var Tove själv redan 12 år gammal, men syskonen hade trots åldersskillnaden en väldigt nära relation genom hela livet. De tyckte mycket om varandra och umgicks både privat och i arbetet livet igenom. De var båda frihetsälskande och levde icke-traditionella liv, Lars var precis som Tove bisexuell som ung och hade sedan som äldre länge öppet en samkönad partner. Lars var dessutom ensamstående pappa för sin dotter Sophia från att hon var i femårsåldern, vilket var ovanligt på 1960-70-talet.

När Tove hade flyttat hemifrån och Lars blivit ung vuxen kring slutet av andra världskriget, umgicks de i samma konstnärskretsar. Lars var även den som förde ihop Tove och Vivica Bandler, Toves första kvinnliga förälskelse. Lars hade nämligen ett on and off-förhållande med Vivicas lillasyster Erica von Frenckell och de unga tu tänkte att deras storasystrar nog skulle gilla varandra, vilket visade sig stämma.

Lars blev tidigt ett stöd för Tove i allting som gällde mumintrollen, han fick snabbt en förståelse för hur unik Toves talang var. Han var dessutom väldigt bra på engelska, vilket kom väl till pass när mumintrollen spreds över världen på 1950-talet. De olika muminrelaterade affärerna blev svåra för Tove att hinna sköta vid sidan om skapandet och då ryckte Lars in till hennes hjälp.

År 1958 grundade Tove och Lars tillsammans företaget Moomin Characters för att bättre kunna kontrollera allting från diverse adaptioner av böckerna till licensierade muminprodukter. Lars blev Toves högra hand i affärssammanhang, han gjorde allting från svarade på korrespondens till fungerade som bollplank för sin syster i hennes skapande. Lars och Tove fattade tillsammans de beslut som fört mumintrollen från att vara karaktärer som lever i originalböckerna och de tecknade serierna till att bli det varumärke som finns i dag.

Lars och Tove arbetade även aktivt tillsammans konstnärligt, bl.a. med den numera klassiska japanska animationsserien från 1990-talet, I Mumindalen. Serien innebar enormt mycket jobb och Lars uthållighet var avgörande för seriens kvalitet. Animationen blev otroligt populär när den kom ut och markerade början för en ny era av global framgång för Mumin. Lars övervakade muminrelaterade affärer fram till 1999 när hans dotter Sophia Jansson, nuvarande styrelseordförande för Moomin Characters, tog över.

I kortdokumentären nedan berättar bl.a. Lars dotter Sophia Jansson, styrelseordförande för Moomin Characters, och Christer Timgren, f.d. VD för Moomin Characters, om Lars ovärderliga roll i mumintrollens erövring av världen.

Även fotografering intresserade mångsysslaren Lars i ungdomen.

Lars kallades in till tjänstgöring i finska armén, men fortsättningskriget tog slut innan han hann skickas till fronten.

Vivica Bandler, Tove Jansson och Lars på muminresa i Sverige år 1969.

Toves yngre bror Lars Jansson förstod tidigt vilken unik talang Tove var. Han blev med tiden Toves närmaste medarbetare och han var oerhört betydelsefull i spridningen av mumintrollen över världen och utvecklingen av affärsverksamheten runt Mumin.

Lars “Lasse” Jansson, föddes 8 oktober 1926 som tredje barn i konstnärsfamiljen Jansson. När Lars föddes var Tove själv redan 12 år gammal, men syskonen hade trots åldersskillnaden en väldigt nära relation genom hela livet. De tyckte mycket om varandra och umgicks både privat och i arbetet livet igenom. De var båda frihetsälskande och levde icke-traditionella liv, Lars var precis som Tove bisexuell som ung och hade sedan som äldre länge öppet en samkönad partner. Lars var dessutom ensamstående pappa för sin dotter Sophia från att hon var i femårsåldern, vilket var ovanligt på 1960-70-talet.

När Tove hade flyttat hemifrån och Lars blivit ung vuxen kring slutet av andra världskriget, umgicks de i samma konstnärskretsar. Lars var även den som förde ihop Tove och Vivica Bandler, Toves första kvinnliga förälskelse. Lars hade nämligen ett on and off-förhållande med Vivicas lillasyster Erica von Frenckell och de unga tu tänkte att deras storasystrar nog skulle gilla varandra, vilket visade sig stämma.

Lars blev tidigt ett stöd för Tove i allting som gällde mumintrollen, han fick snabbt en förståelse för hur unik Toves talang var. Han var dessutom väldigt bra på engelska, vilket kom väl till pass när mumintrollen spreds över världen på 1950-talet. De olika muminrelaterade affärerna blev svåra för Tove att hinna sköta vid sidan om skapandet och då ryckte Lars in till hennes hjälp.

År 1958 grundade Tove och Lars tillsammans företaget Moomin Characters för att bättre kunna kontrollera allting från diverse adaptioner av böckerna till licensierade muminprodukter. Lars blev Toves högra hand i affärssammanhang, han gjorde allting från svarade på korrespondens till fungerade som bollplank för sin syster i hennes skapande. Lars och Tove fattade tillsammans de beslut som fört mumintrollen från att vara karaktärer som lever i originalböckerna och de tecknade serierna till att bli det varumärke som finns i dag.

Lars och Tove arbetade även aktivt tillsammans konstnärligt, bl.a. med den numera klassiska japanska animationsserien från 1990-talet, I Mumindalen. Serien innebar enormt mycket jobb och Lars uthållighet var avgörande för seriens kvalitet. Animationen blev otroligt populär när den kom ut och markerade början för en ny era av global framgång för Mumin. Lars övervakade muminrelaterade affärer fram till 1999 när hans dotter Sophia Jansson, nuvarande styrelseordförande för Moomin Characters, tog över.

I kortdokumentären nedan berättar bl.a. Lars dotter Sophia Jansson, styrelseordförande för Moomin Characters, och Christer Timgren, f.d. VD för Moomin Characters, om Lars ovärderliga roll i mumintrollens erövring av världen.

02

Serietecknaren

Det mest kända samarbetet mellan Tove Jansson och hennes lillebror Lars var den tecknade muminserien Mumintrollet som publicerades 1954-1975. Lars avancerade från att i början endast ha hjälpt Tove med engelskan till att helt ta över skapandet av serien.

Tove och Lars älskade tecknade serier som små, favoriten var den svenska serien Jocke, Nicke och Majken av Petter Lindroth. Tove har själv sagt att det är möjligt att muminserien influerades av den serien. Deras mor Signe “Ham” Hammarsten Jansson ritade satirteckningar och karikatyrer för magasinet Garm från 1920-talet framåt, så serieteckningskonsten fanns inom familjen från Lars tidiga barndom.

Eftersom Lars var skicklig på engelska, hjälpte han redan från början Tove med översättningen av muminserien, vilken publicerades på engelska i den Londonbaserade tidningen The Evening News. Serien, med en publiceringstakt på sex strippar i veckan, var ett stort åtagande och när den konstanta produktionen av serien blev för tung för Tove, började Lars arbeta med att skriva historierna medan Tove ägnade sig åt att teckna bilderna.

När även det blev för mycket för den upptagna allkonstnären Tove, tog Lars över hela serien. Lars hade ingen konstnärlig utbildning utan var självlärd och han tränade i smyg på att rita mumintrollen för att kunna ta över även tecknandet. Lars skickade in 15 strippar som arbetsprov till Associated Press som syndikaliserade serien. De godtog dem genast och meddelade att de inte skulle ta in prover från andra utan ville fortsätta med honom. Tove var både stolt och sårad över hur enkelt Lars strippar accepterades. Efter att Tove tecknat serien i fem år, fortsatte Lars med att skapa serien i drygt femton år tills den sedan på hans initiativ lades ner 1975. Serien skilde sig redan i början från muminböckerna, mumintrollen rör sig i serien utanför Mumindalen och konfronteras med omvärlden. Detta accentuerades när Lasse tog över rodret. Han följde Toves stil, den satiriska tonen och estetiken, och introducerade även nya karaktärer och situationer.

Lars var en av bara två professionella serietecknare i Finland vid denna tid som försörjde sig på att teckna serier (den andra var Veikko Savolainen som tecknade Joonas). 1980 fick Lars och Tove gemensamt priset Kalle Träskalle-hatten av Suomen sarjakuvaseura (Finländska seriesällskapet). De fick detta serietecknandets finaste pris i Finland med motiveringen “Mumin är den serie som mest framgångsrikt har skapat och spridit ryktet om finska serier utomlands. Dess skapare är också bland de viktigaste pionjärerna och förnyarna inom vår serieteckningskonst.“

Vill du veta mer om den tecknade seriens uppkomst, uppdelningen mellan Tove och Lars i skapandet och hur Lars serier skiljer sig från Toves? I kortdokumentären nedan berättar bl.a. serieteckningsexperten Paul Gravett, författare till Illustratören Tove Jansson, och litteraturprofessorn Boel Westin, författare till Tove Jansson-biografin Ord, bild, liv, mer om muminserien.

Lars och Toves samarbete kring mumintrollen intensifierades under 1950-talet. Foto: Museiverket

Övergången när Lars tog över skapandet av den tecknade muminserien sköttes snyggt genom att Tove i de sista serierna hon ritade gick över från att signera serierna med Tove Jansson till att signera dem med bara Jansson. Att det var Lars Jansson som skrev historierna gjordes det inget nummer av och när Lars tog över både skrivandet och tecknandet av serier, byttes signaturen ut till hela Lars namn.

Lars tog 1960 över skapandet av serien Mumintrollet, vilket han fortsatte med ända till 1975 när serien lades ner på hans initiativ.

Det mest kända samarbetet mellan Tove Jansson och hennes lillebror Lars var den tecknade muminserien Mumintrollet som publicerades 1954-1975. Lars avancerade från att i början endast ha hjälpt Tove med engelskan till att helt ta över skapandet av serien.

Tove och Lars älskade tecknade serier som små, favoriten var den svenska serien Jocke, Nicke och Majken av Petter Lindroth. Tove har själv sagt att det är möjligt att muminserien influerades av den serien. Deras mor Signe “Ham” Hammarsten Jansson ritade satirteckningar och karikatyrer för magasinet Garm från 1920-talet framåt, så serieteckningskonsten fanns inom familjen från Lars tidiga barndom.

Eftersom Lars var skicklig på engelska, hjälpte han redan från början Tove med översättningen av muminserien, vilken publicerades på engelska i den Londonbaserade tidningen The Evening News. Serien, med en publiceringstakt på sex strippar i veckan, var ett stort åtagande och när den konstanta produktionen av serien blev för tung för Tove, började Lars arbeta med att skriva historierna medan Tove ägnade sig åt att teckna bilderna.

När även det blev för mycket för den upptagna allkonstnären Tove, tog Lars över hela serien. Lars hade ingen konstnärlig utbildning utan var självlärd och han tränade i smyg på att rita mumintrollen för att kunna ta över även tecknandet. Lars skickade in 15 strippar som arbetsprov till Associated Press och de godtog dem genast och meddelade att de inte skulle ta in prover från andra utan ville fortsätta med honom. Tove var både stolt och sårad över hur enkelt Lars strippar accepterades. Efter att Tove tecknat serien i fem år, fortsatte Lars med att skapa serien i drygt femton år tills den sedan på hans initiativ lades ner 1975. Serien skilde sig redan i början från muminböckerna, mumintrollen rör sig i serien utanför Mumindalen och konfronteras med omvärlden. Detta accentuerades när Lasse tog över rodret. Han följde Toves stil, den satiriska tonen och estetiken, och introducerade även nya karaktärer och situationer.

Lars var en av bara två professionella serietecknare i Finland vid denna tid som försörjde sig på att teckna serier (den andra var Veikko Savolainen som tecknade Joonas). 1980 fick Lars och Tove gemensamt priset Kalle Träskalle-hatten av Suomen sarjakuvaseura (Finländska seriesällskapet). De fick detta serietecknandets finaste pris i Finland med motiveringen “Mumin är den serie som mest framgångsrikt har skapat och spridit ryktet om finska serier utomlands. Dess skapare är också bland de viktigaste pionjärerna och förnyarna inom vår serieteckningskonst.“

Vill du veta mer om den tecknade seriens uppkomst, uppdelningen mellan Tove och Lars i skapandet och hur Lars serier skiljer sig från Toves? I kortdokumentären nedan berättar bl.a. serieteckningsexperten Paul Gravett, författare till Illustratören Tove Jansson, och litteraturprofessorn Boel Westin, författare till Tove Jansson-biografin Ord, bild, liv, mer om muminserien.

03

Författaren och den händiga mångsysslaren

Lars var en riktig mångsysslare som under sitt liv försörjde sig som allt från serietecknare och författare till frimärkssamlare och försäljare. Han hade ett praktiskt handlag och var kunnig inom flera områden. Att sy kläder, smida i metall och fånga fjärilar var bara några av hans många skickligheter.

Lars publicerade sin första bok, Skatten på Tortuga, redan 1941 som 15-åring. Boken handlar om två 13-åriga pojkar som hittar en skattkarta gömd av en pirat flera sekler tidigare.

Modern Ham illustrerade pärmen. När Lasse var 19 år publicerades hans andra bok, Härskaren, en äventyrshistoria som utspelar sig på stenåldern, vilken han vann Swedish Young Adult Book Award för. Året efter kom tredje boken “…och ändå gryr dagen” ut och fick fina recensioner. Både Lars och brodern Per Olov Jansson, som gett ut romanen Ung man vandrar allena år 1945, var medlemmar av finska författarförbundet innan Tove blev det.

Det var dock inte som författare som Lars främst försörjde sig, även om han i mitten av 70-talet redan hade skrivit sju romaner. Under början av femtiotalet (1952-1956) tjänade han sina pengar via företaget Aerofoto som tog bilder från luften. Företaget bildade Lars tillsammans med brodern Per Olov, som var fotograf, och piloten Börje Hielm. De tog under sina aktiva år mer än 10.000 foton från luften, både på hus i städerna och på landsbygden. Fortfarande hänger många av dessa foton tagna från luften inramade på väggarna i hus över hela Finland. Arbetsuppdelningen var att Börje styrde planet, Per Olov tog bilderna och Lasse sålde dem i Helsingfors-området

Förutom serietecknandet, muminaffärerna och författarskapet, tjänade Lars också genom åren pengar på att köpa och sälja frimärken och konst. Han var en händig person som på fritiden ägnade sig åt att bl.a. sy kläder, smida i metall och fånga fjärilar.

Vill du veta mer om hur Lars var som person? I den korta dokumentären nedan berättar Lars familj, vänner och tidigare kollegor om sina fina minnen av honom.

Lars var endast 15 år gammal när hans första bok Skatten på Tortuga gavs ut 1941 av Söderströms. Modern Signe "Ham" Hammarsten Jansson designade omslaget.

Till Lars fritidsintressen hörde att fånga och undersöka fjärilar.

Lars var en riktig mångsysslare som under sitt liv försörjde sig som allt från serietecknare och författare till frimärkssamlare och försäljare. Han hade ett praktiskt handlag och var kunnig inom flera områden. Att sy kläder, smida i metall och fånga fjärilar var bara några av hans många skickligheter.

Lars publicerade sin första bok, Skatten på Tortuga, redan 1941 som 15-åring. Boken handlar om två 13-åriga pojkar som hittar en skattkarta gömd av en pirat flera sekler tidigare.

Modern Ham illustrerade pärmen. När Lasse var 19 år publicerades hans andra bok, Härskaren, en äventyrshistoria som utspelar sig på stenåldern, vilken han vann Swedish Young Adult Book Award för. Året efter kom tredje boken “…och ändå gryr dagen” ut och fick fina recensioner. Både Lars och brodern Per Olov Jansson, som gett ut romanen Ung man vandrar allena år 1945, var medlemmar av finska författarförbundet innan Tove blev det.

Det var dock inte som författare som Lars främst försörjde sig, även om han i mitten av 70-talet redan hade skrivit sju romaner. Under början av femtiotalet (1952-1956) tjänade han sina pengar via företaget Aerofoto som tog bilder från luften. Företaget bildade Lars tillsammans med brodern Per Olov, som var fotograf, och piloten Börje Hielm. De tog under sina aktiva år mer än 10.000 foton från luften, både på hus i städerna och på landsbygden. Fortfarande hänger många av dessa foton tagna från luften inramade på väggarna i hus över hela Finland. Arbetsuppdelningen var att Börje styrde planet, Per Olov tog bilderna och Lasse sålde dem i Helsingfors-området

Förutom serietecknandet, muminaffärerna och författarskapet, tjänade Lars också genom åren pengar på att köpa och sälja frimärken och konst. Han var en händig person som på fritiden ägnade sig åt att bl.a. sy kläder, smida i metall och fånga fjärilar.

Vill du veta mer om hur Lars var som person? I den korta dokumentären nedan berättar Lars familj, vänner och tidigare kollegor om sina fina minnen av honom.

04

Kärleken till öarna och äventyret

Lars älskade äventyr och drömde som ung om att emigrera till Tonga, men det var på Ibiza och framförallt i Pellinge skärgård som han fick utlopp för sin kärlek till öar.

Efter att ha genomlevt andra världskriget som tonåring drömde Lars om att åka långt bort från hemlandet Finland. År 1945 hade han långt gående planer att emigrera till öriket Tonga och efter att den äldre brodern Per Olov tackat nej till att följa med, drog han in Tove i sina planer. Hur allvarligt menad flytten än må ha varit så krossades drömmen efter att Lars skrivit till örikets brittiska konsul och fått svaret att de inte kan ta emot emigranter pga av de dåliga förhållandena både socialt och ekonomiskt efter andra världskriget.

I stället byggde Lars och Tove under slutet av 1940-talet tillsammans ett sommarhus på en ö i Pellinge som de döpte till Vindrosens hus. När Tove på 1960-talet byggde hus på ön Klovharun och började tillbringa somrarna där med sin livspartner Tuulikki Pietilä, stannade Lars och hans dotter Sophia kvar på ön tillsammans med Ham. Somrarna i slutet av 1960-talet när Lars och Ham tog hand om Sophia ensam efter att hennes mor gått bort, inspirerade Tove att skriva den älskade boken Sommarboken. Vintrarna under Sophias tidiga barndom tillbringades på Ibiza, så under 1960-talet bodde Lars för det mesta på öar.

Lars var praktiskt lagd, något som kom väl till pass under de långa somrarna familjen tillbringade ute i Pellinge. Han byggde hus och fiskade och när han så småningom blev morfar läste han böcker för barnbarnen, lärde dem att ta ut inälvorna ur fiskar och att göra pilbågar. Umgänget under somrarna i Pellinge var intensivt inte bara med den övriga familjen Jansson utan även med diverse vänner som så småningom alla skaffade sommarstugor i området.

Under 1960-80-talet tillbringade Lars flera veckor i Lappland grävandes efter guld om somrarna. Tillsammans med brodern Per Olov utvecklade de ett system där man med ett slags dammsugare sög upp sand och sediment från sprickorna i flodbottnet där guldkorn, ibland klumpar, hade samlats. Bröderna och deras vänner, och ibland också dottern Sophia, sov i tält och utstod allt från veckor av regn till enorma mängder mygg. Ibland hittade de så mycket guld att Lars kunde smälta ner det och göra armband och örhängen av det. När Lars precis tagit över muminserien lät han sig inspireras av guldgrävaräventyren i Lappland och skapade historien Mumin och guldgrävarna (1961).

Ett ofrivilligt dopp i iskallt vatten, guldgrävande i Lappland och ett polisingripande är bara några av de äventyr Lars var med om! I kortdokumentären nedan berättar bl.a. Lars gudson Sebastian Hielm och Lars dotter Sophia Jansson om sina käraste Lasse-minnen.

Lars älskade att tillbringa tid ute i Pellinge skärgård under somrarna.

Lars och brodern Per Olov vaskade guld uppe i Lappland flera somrar under 1960-1980-talet, ett intresse som inspirerade Lars i skapandet av muminserien Mumin och guldgrävarna (1961).

Lars älskade äventyr och drömde som ung om att emigrera till Tonga, men det var på Ibiza och framförallt i Pellinge skärgård som han fick utlopp för sin kärlek till öar.

Efter att ha genomlevt andra världskriget som tonåring drömde Lars om att åka långt bort från hemlandet Finland. År 1945 hade han långt gående planer att emigrera till öriket Tonga och efter att den äldre brodern Per Olov tackat nej till att följa med, drog han in Tove i sina planer. Hur allvarligt menad flytten än må ha varit så krossades drömmen efter att Lars skrivit till örikets brittiska konsul och fått svaret att de inte kan ta emot emigranter pga av de dåliga förhållandena både socialt och ekonomiskt efter andra världskriget.

I stället byggde Lars och Tove under slutet av 1940-talet tillsammans ett sommarhus på en ö i Pellinge som de döpte till Vindrosens hus. När Tove på 1960-talet byggde hus på ön Klovharun och började tillbringa somrarna där med sin livspartner Tuulikki Pietilä, stannade Lars och hans dotter Sophia kvar på ön tillsammans med Ham. Somrarna i slutet av 1960-talet när Lars och Ham tog hand om Sophia ensam efter att hennes mor gått bort, inspirerade Tove att skriva den älskade boken Sommarboken. Vintrarna under Sophias tidiga barndom tillbringades på Ibiza, så under 1960-talet bodde Lars för det mesta på öar.

Lars var praktiskt lagd, något som kom väl till pass under de långa somrarna familjen tillbringade ute i Pellinge. Han byggde hus och fiskade och när han så småningom blev morfar läste han böcker för barnbarnen, lärde dem att ta ut inälvorna ur fiskar och att göra pilbågar. Umgänget under somrarna i Pellinge var intensivt inte bara med den övriga familjen Jansson utan även med diverse vänner som så småningom alla skaffade sommarstugor i området.

Under 1960-80-talet tillbringade Lars flera veckor i Lappland grävandes efter guld om somrarna. Tillsammans med brodern Per Olov utvecklade de ett system där man med ett slags dammsugare sög upp sand och sediment från sprickorna i flodbottnet där guldkorn, ibland klumpar, hade samlats. Bröderna och deras vänner,och ibland också dottern Sophia, sov i tält och utstod allt från veckor av regn till enorma mängder mygg. Ibland hittade de så mycket guld att Lars kunde smälta ner det och göra armband och örhängen av det. När Lars precis tagit över muminserien lät han sig inspireras av guldgrävaräventyren i Lappland och skapade historien Mumin och guldgrävarna (1961).

Ett ofrivilligt dopp i iskallt vatten, guldgrävande i Lappland och ett polisingripande är bara några av de äventyr Lars var med om! I kortdokumentären nedan berättar bl.a. Lars gudson Sebastian Hielm och Lars dotter Sophia Jansson om sina käraste Lasse-minnen.