I den här videon talar Sophia Jansson om Sommarboken, den älskade klassikern skriven av hennes faster Tove Jansson. Sophia Jansson var en viktig inspirationskälla för en av huvudkaraktärerna i boken, den lilla flickan Sophia, som när en mycket speciell relation till sin farmor på en sommarö. 

Sommarboken är Sophia Janssons favoritbok av alla verk som hennes faster, Tove Jansson, skrev. Nu har Sophia Jansson skrivit ett förord till 50-årsjubileumsutgåvan av boken publicerad av Förlaget. I videon nedan diskuterar Sophia Jansson Sommarboken och den nya jubileumsutgåvan.

I förordet till den nya utgåvan reflekterar Sophia Jansson kring vänskapen mellan bokens farmoder och den lilla flickan. Hon diskuterar också sina egna minnen av somrar i skärgården, som får nya betydelser då hon själv har blivit farmor.

”När jag var barn på ön, framför allt somrarna efter att min mamma hade dött, var pappa, Tove, Tooti och Ham alltid noga med att ta med mig i alla sina aktiviteter på ett mycket naturligt sätt. Jag behövde aldrig undra om jag var inkluderad i det de företog sig och jag hade en självskriven plats i alla sammanhang. De lyssnade och var intresserade och jag upplevde aldrig att jag inte blev sedd. Vi hade inga hierarkier. Maskerad i sin lekfullhet tog Ham kärleksfullt hand om mig då de andra vuxna var borta, som om vore vi vänner i en gemensam lek. Jag hoppas kunna återskapa den stämningen med mitt eget barnbarn så att hon känner att hon kan vara sig själv och att hon hör hemma på ön.”

Sophia Jansson reflekterar också över hur livet och fiktionen överlappar, och vilka element i Sommarboken som känns särdeles speciella för henne.

”Är jag Sophia i Sommarboken? Ja och nej. Tove fick samma fråga många gånger och hon svarade helt enkelt att en tredjedel av boken var baserad på hennes brorsdotter, en tredjedel på hennes egen barndom och en tredjedel var påhittad. Hon gick sällan in på detaljerna runt skrivandet av någon berättelse då hon väl visste att det var bäst att låta läsarens fantasi flöda fritt. Och ändå verkar karaktärerna och det som händer dem i Sommarboken helt äkta och verkliga, vilket så ofta är fallet med romaner som blivit klassiker.”