”För mig var det ett äventyr att få illustrera The Hobbit” – allt du behöver veta om Tove Janssons kritiserade Tolkien-illustrationer
År 1960 fick Tove Jansson en förfrågan om att göra illustrationerna till den nya svenska översättningen av J. R. R. Tolkiens bok Bilbo – en hobbits äventyr. Förfrågan kom från Rabén & Sjögrens förlagsredaktör, den svenska barnboksförfattaren Astrid Lindgren, som skrev: ”Gud signe dig för Knyttet!! Men vem ska trösta Astrid, om du inte går med på det förslag jag härmed framställer?”, skrev Lindgren till Jansson år 1960.
Tove Jansson var en världskänd författare, illustratör, satirtecknare och bildkonstnär som utöver en enorm egen produktion också gjorde illustrationer till andra uppskattade författares verk. Ett av de mest betydelsefulla uppdragen bestod av att göra illustrationerna till den svenska översättningen av Lewis Carrolls The Hunting of the Snark år 1958. Förslaget att illustrera boken kom från redaktören Åke Runnquist och det var startskottet för ett samarbete och en vänskap som kom att bli betydande. Runnquist bad år 1965 Jansson att illustrera en annan av Carrolls böcker, nämligen Alice i Underlandet, och trots att Jansson då var upptagnare än någonsin, kunde hon inte motstå lockelsen att tacka ja till erbjudandet.
“När man läser boken ser man teckningarna framför sig, gjorda av Tove Jansson, och säger sig att detta blir århundradets barnbok som lever länge sen vi är döa och begravna.”
När Astrid Lindgren skrev till Tove Jansson 1960, tvekade Jansson inte att ta sig an illustrerandet av Tolkiens klassiker. Bilbo – en hobbits äventyr utkom med illustrationer av Tove Jansson några år senare. Som Boel Westin skriver i sin bok Ord, bild, liv, blev Tolkien-projektet ett på flera sätt unikt samarbete mellan två av Nordens internationellt mest kända barnboksförfattare. Det var en bok som ingendera skrivit; Jansson illustrerade och Lindgren var redaktör. ”
“När Jansson arbetade med illustrationerna till Bilbo – en hobbits liv, tecknade hon varje figur 20-60 gånger på frihand tills hon var nöjd med resultatet
Jansson beskrev för Lindgren hur hon absolut ville hålla isär illustrationerna till Tolkien-boken och den stil hon utvecklat för sin egen muminvärld. ”Jag har försökt frigöra mig från min »Mumin-stil« med ordentlig linjeföring och omsorgsfullt fyllda ytor,” skrev Jansson till Lindgren. Hon strävade efter att tolka Tolkiens figurer friare och skissade inte med blyertspenna under tuschen så som hon var van att göra med sina muminillustrationer. När hon tecknade Tolkiens figurer gjorde hon upp till sextio olika versioner för varje figur innan hon var nöjd. Som illustratör litade Jansson på att 1960-talets utvecklade tryckteknik skulle se till att det i den färdiga boken inte syntes att illustrationerna bestod av flera enskilda teckningar som limmats ihop.
En del av Tove Janssons illustrationer i Tolkiens Hobbit är en kombination av flera bilder.
Tove Janssons illustrationer i Bilbo – en Hobbits äventyr.
Jansson koncentrerade sig på landskapen i illustrationerna till Bilbo – en hobbits äventyr, hon var inte lika intresserad av figurerna i berättelsens värld. Hon gjorde till och med vissa av figurerna extra små för att lyfta upp landskapet mer. Illustrationerna var snarare intryck från Tolkiens text än bokstavliga upprepningar. Det var någonting som flera av Tolkiens svurna beundrare fann otillfredsställande, de upplevde att Jansson förbisåg flera av figurernas centrala egenskaper. Det här var en av orsakerna till att boken inte blev så populär trots att redaktören Lindgren förutsåg att boken skulle bli århundradets barnbok.
En klar orsak till koncentrationen på landskap och händelseförloppets platser var samstämmigheten mellan Tolkiens text och Janssons inre värld. Jansson såg i uppdraget en möjlighet att illustrera skräcken i berättelsen, hon drevs själv av en lust att dramatisera katastrofer. I helsidesbilderna litade Jansson på sitt invanda sätt att illustrera, men bearbetade varje bild åtskilliga gånger så att de inte skulle vara muminaktiga. Läsarna såg dock bilderna som mer janssonaktiga än ”äkta tolkienska”.
Tove fick chansen att förverkliga sin egen ”skräckhobby” i illustrationerna av dramatiska scener.
En ny bok som presenterar Tove Janssons produktion av illustrationer innehåller hela 106 bilder
I en ny bok på engelska presenteras Tove Jansson som en mångsidig konstnär med hjälp av vackra bilder och inspirerande texter. Boken är utgiven av Thames & Hudson och skriven av den brittiska serieteckningsexperten och facklitteratursförfattaren Paul Gravett. Tove Janssons bildproduktion genom livet var otroligt vid, men i boken koncentrerar författaren sig specifikt på hennes illustrationer. Paul Gravett skriver i sin nya Tove Jansson-bok: ”Hennes Gollum var en väldig rese, vilket överraskade Tolkien, som insåg att han aldrig klargjort hur stor figuren var och därför gjorde han en ändring i den andra upplagan och beskrev honom som ”en liten, slemmig typ”.”
Jansson tecknade Gollum som stor. Blomkransen på figurens huvud var en vanlig syn också på Janssons eget huvud, t.ex. vid firandet av födelsedagar.
Förlaget ger ut den svenska översättningen i april 2023.
Tove Janssons illustrationer har förutom i den svenska översättningen publicerats i en finskspråkig version med titeln Hobitti – eli Sinne ja takaisin. Det är orsaken till att Tove Jansson år 1992 skrev till ordföranden i Suomen Tolkien-seura (Finlands Tolkien-förbund ”För mig var det ett äventyr att få illustrera The Hobbit”.
Läs mer om Tove Janssons illustrationer till Alice i Underlandet.
