---

Tove Jansson och Tuulikki Pietilä träffades för första gången 1955 vid skivspelaren när Tuulikki spelade skivor på Konstnärsgillets julfest. Musiken var redan från början ett starkt gemensamt intresse och med tiden växte deras gemensamma musiksamling och blev omfattande både i format och genrer.

---

Sångerskan och skådespelerskan Emma Klingenberg har tillbringat åratal med att gå igenom Tove Janssons och Tuulikki Pietiläs musiksamling. I boken Detta är min målarsång, som handlar om Tove Janssons musikvärld, berättar Klingenberg om samlingen, som hittills varit en outforskad skattkammare. 

Läs mer om Klingenbergs arbete med boken!

I arbetet med boken har Klingenberg gått igenom hela Toves och Tuulikkis musiksamling som består av stenkakor (78-tums skivor), LP-skivor och C-kassetter. Den äldsta stenkakan, Oskar Merikantos “Lienan kahvilaulu”, är från 1915. Stenkakorna som var dyra och ömtåliga är endast en mindre del av samlingen. De flesta av LP-skivorna är inköpta på de olika resor som Tove och Tuulikki gjorde hela världen över. När de gick på fest hade de med sig ett urval av skivorna i vadderade pärmar, de visste att musiken var en stor del av feststämningen och gillade att hänga vid skivspelaren.

Lyssna på musiken Tove och Tuulikki brukade dansa till på Spotify

Kassettsamlingen

Tuulikki var intresserad av den tekniska utvecklingen av olika format, så när c-kassetten gjorde sitt intåg på 1970-talet köpte hon en magnetofon som gjorde att hon kunde banda av favoriter, göra egna blandkassetter och bygga upp en ännu personligare musiksamling. Nu kunde hon göra s.k. blandband, kassetter med en blandning av låtar från olika skivor eller varför inte låtar hon bandade från radion.

Tuulikki var väldigt noggrann med att föra bok över kassettsamlingen, hon skrev upp all information i tjocka, blåa registerböcker. Titel, artist, kompositör och ibland också längd skrevs upp både i registerboken och i kassettfodralen. Dessutom numrerades och ordnades kassetterna i olika färgkategorier enligt musikgenre i ett detaljerat system. Hon skrev också små minnesanteckningar som “Toves favoritblues” (det är “Ode to Billie Joe” av Bobbie Gentry) eller “Bra!” i kassetternas konvolut.

En del av kassettsamlingen

Hon handsnickrade också kassetthyllor som byggdes ut vid behov. I sin bok citerar Klingenberg ett brev som Tove skrivit där hon berättar att Tuulikki byggt ut en hylla och konstaterar “hoppas den räcker länge, hyllor går alltid för fort!”. 

Förutom all detaljerad information om innehållet i kassetten, var utsmyckningen av kassettfodralen också viktig. Tuulikki använde sig oftast av vykort och andra bilder som hon klippte till så att de passade i fodralen.

Tove Janssons illustration för ett kassettomslag efter en resa till London

Exempel på kategorier i kassettsamlingen:

Classics

Chanson français

New Orleans, blues och jazz

Dancing

Folkmusik enligt land (varje land har en egen färg och kategori)

Förutom att göra blandband och föra över hela LP-skivor till kassett, gjorde Tuulikki också ljudupptagningar till kassett när de befann sig på resa. Det finns inspelningar i från allt från den berömda jazzklubben Preservation Hall i New Orleans till arbetsrelaterade saker som radiointervjuer med Tove. Tove gjorde ofta illustrationer till dessa kassetter inspelade på resor.

Toves tolkning av en punkare hon såg i London 1982

Rockhungriga soldater

Slutligen bestod samlingen av drygt tusen kassetter och sexhundra LP-skivor, alla prydligt nedtecknade i tre tjocka registerböcker. Under vintrarna bodde Tove och Tuulikki i varsin lägenhet i samma våningshus i Helsingfors och kassettsamlingen bodde hos Tuulikki, även om Tove hade en musikhylla i sin ateljé. 

Somrarna tillbringades ute på ön Klovharun och då packade de ner sina favoritkassetter och tog med dem till ön. Det var stor variation på musiken de hade med sig; klassisk musik som Brandenburgkonserterna, countrymusik, folkmusik och jazz. 

År 1981, i samband med stridsövningar i området, gjorde soldaterna ett inbrott i stugan på Klovharun och tog med sig en stor del av kassetterna. De lämnade den klassiska musiken och jazzen, men med hjälp av Tuulikkis anteckningar finns det information kring vad som blev stulet. 

Tydligen lyssnade Tove och Tuulikki på bl.a. Alice Cooper, Janis Joplin, David Bowie och Johnny Cash där ute på ön under sommarnätterna.

Läs mer om Tove Janssons och Tuulikki Pietiläs musikintresse i Emma Klingenbergs bok Detta är min målarsång: Tove Jansson och musiken.