image-2458

Tove Jansson (1914–2001) är en författare, bildkonstnär och illustratör mest känd som Mumindalens och Mumintrollens skapare. Hon diktade visor, tecknade serier och skämtteckningar och skrev därtill manus för teater, radio och tv. Tove Jansson blev mångfaldigt prisbelönt och internationellt erkänd som barnbokskreatör. Genom det mångsidiga konstnärskapet som spänner över nittonhundratalet inspirerar och berör Tove Jansson än i dag dem som kommer i kontakt med hennes livsverk.

Tove Jansson skrev på svenska, bodde i Finlands huvudstad Helsingfors och tillbringade somrarna i Pellinge skärgård. Tove Jansson föddes den 9 augusti 1914 och dog den 27 juni 2001. Hennes grav finns på Sandudds gravgård i Helsingfors.

Följ höjdpunkterna i Tove Janssons karriär genom den visuella tidslinjen här eller i textform nedan.

 


Mumin

Bokserien om mumintrollen inleddes med berättelsen Småtrollen och den stora översvämningen (1945) och avslutades nio böcker senare med Sent i november (1970). Böckerna är översatta till omkring 60 olika språk. Kapitelböckerna presenterar livets olika skikt, från efterkrigstidens frihetskänsla i Trollkarlens hatt (1948) till det existentiella svårmodet i Pappan och havet (1965).

Den första engelskspråkiga översättningen kom med den tredje muminromanen Trollkarlens hatt, och kring samma tid utgavs de första Muminböckerna även på finska. Trollkarlens hatt är den av Tove Janssons böcker som översatts till flest språk.

Tove Jansson skrev och illustrerade tre älskade bilderböcker: Hur gick det sen? Boken om Mymlan, Mumintrollet och Lilla My (1952), Vem ska trösta knyttet? (1960) och Den farliga resan (1977). Skurken i Muminhuset (1980) är en bok med text av Tove Jansson och fotografier av hennes bror Per Olov Jansson.

Arbetet kring mumintrollen var brett, Tove Jansson skrev manus och satte upp pjäser, karaktärerna fick egna visor och det gjordes radio- och tv-adaptioner. Mumintrollets stora internationella genombrott kom med den mångåriga tecknade serien som gick i Evening News och som riktade sig till vuxna. 1950 grundade Tove och brodern Lars Jansson familjeföretaget Moomin Characters.


Bildkonstnär

Tove Jansson var en berättare inom alla de konstformer som hon företog sig. Under sina ungdomsår studerade hon vid konstskolor i Stockholm, Helsingfors och Paris och blev tidigt en fullfjädrad bildkonstnär.

Som målare var Tove Jansson förankrad inom bildkonsttraditionen, och hennes stil kännetecknas av en kombination av berättande och måleriskhet med fokus på färg, form och ljus. Den franska postimpressionismen och den parisiska skolans figurativa kolorism satte sin prägel på det tidiga måleriet. På 1960-talet influerades Tove Jansson av abstraktionismen och informalismen.

Utöver flertalet utställningar gjorde Tove Jansson flera storskaliga dekorativa offentliga arbeten. Bland dem är fresken Fest i stan (1947) i Helsingfors stadshus och Muminväggmålningarna i dåvarande Auroras barnsjukhus i Helsingfors (1956) de mest kända.

En betydande del av Tove Janssons produktion utgörs av självporträtt och ansikten över lag. Andra återkommande motiv är sagan, paradiset, stilleben och havet.

 


Illustratör

Illustratörsbanan tog fart redan i slutet av 1920-talet, då den unga Tove Jansson via sin mamma fick illustratörsuppdrag på regelbunden basis. Arvoden från illustratörsuppdrag var en viktig stabil inkomstkälla och Tove Jansson utvecklades fort till de fina linjernas virtuos.

Under andra världskriget blev Jansson en vass satirtecknare i tidningen Garm, när hon bland annat ritade karikatyrer av högt uppsatta politiska ledare som Hitler och Stalin. Sammantaget beräknas Tove Janssons illustrationsbidrag i Garm vara upp till 600 till antalet. År 1941 fick hon utmärkelsen ”Nordens mest humoristiska tecknare” i Sverige.

Förutom att Tove Jansson illustrerade sina egna berättelser och ofta gjorde sina egna bokomslag illustrerade hon andras texter. De främsta torde vara 1960-talets svenska utgåvor av J.R.R. Tolkiens Bilbo – en hobbits äventyr och Lewis Carrolls Alice i Underlandet.


Serietecknare

Den första tecknade serien om mumintrollen var Mumintrollet och jordens undergång (1947–1948) som Tove Jansson tecknade för den vänsterpolitiska tidskriften Ny Tid. Mumintrollen fick sitt internationella genomslag via den tecknade serien som år 1955 började gå som följetong i Evening News, som var den största tidningen i London. Utgiven i fyrtio länder och med som bäst drygt tjugo miljoner dagliga läsare är serien den mest spridda finländska serien genom tiderna.

Serierna kännetecknas av den dramatiska utvecklingen och den innovativa användningen av linjerna som separerar rutorna. De första fem åren tecknades serien av Tove Jansson och därefter gjordes arbetet av hennes bror Lars Jansson i femton år (1960–1975).


Författare

Tove Jansson var en flitig brevskrivare, hon skrev noveller och texter hela sitt liv och blev känd genom böckerna om mumintrollen. De sista decennierna av sitt liv ägnade hon nästan helt åt vuxenlitteraturen. Övergången till vuxenlitteraturen skedde gradvis och sammanföll med att Tove Jansson avslutade sviten om mumintrollen.

Den mest kända romanen är Sommarboken (1972) som på ytan handlar om en flicka och hennes farmor på en sommarö, men som egentligen är en uppgörelse med livet självt. Bildhuggarens dotter (1968) är en roman där Tove Jansson skildrar miljöer som går att känna igen från hennes barndom.

Frihet är ett viktigt ledord inom konstnärskapet och Tove Jansson framhöll liberalism och öppenhet framom kortvariga trender. Tove Janssons humanism, humor och lyhördhet framträder genom romanerna, novellerna – egentligen genom hela hennes livsverk.

Flera av Tove Janssons noveller har brevform. Guldkorn inom novellkonsten är bland andra svartsjukedramat ”Dockskåpet” som handlar om ett par som grälar kring bygget av ett modellhus och ”Den stora resan” som beskriver spänningarna mellan ett par kvinnor och den enas mor. ”Måsarna”, som skildrar en utbränd lärare och hans fru på en öde ö som invaderas av fåglar, utspelas i ett landskap som liknar Tove Janssons sommarö.

 

Noveller och novellsamlingar

  • ”Bulevarden”, Helsingfors-Journalen 1934, ingår i Bulevarden och andra texter 2017.
  • ”Kliche”, Helsingfors-Journalen 1935, ingår i Bulevarden och andra texter 2017.
  • ”Stadsbarn”, Julen 1935, ingår i Bulevarden och andra texter 2017.
  • ”Brevet”, Helsingfors-Journalen 1936, ingår i Bulevarden och andra texter 2017.
  • ”Bryggliv”, Svenska Pressen 1937, ingår i Bulevarden och andra texter 2017.
  • ”Skägget”, Lucifer 1938, ingår i Bulevarden och andra texter 2017.
  • ”Quatz’ Arts”, Svenska Pressen 1938, ingår i Bulevarden och andra texter 2017 .
  • ”Aldrig mera Capri”, Julen 1939, ingår i Bulevarden och andra texter 2017.
  • ”Hyra rum”, Svenska Pressen 1939, ingår i Bulevarden och andra texter 2017.
  • ”San Zeno Maggiore, 1 stjärna”, Lucifer 1940, ingår i Bulevarden och andra texter 2017.
  • ”Fiolen”, Julen 1940, ingår i Bulevarden och andra texter 2017.
  • ”Vår magiska jul”, Vi 1965.
  • Novellsamlingen Lyssnerskan 1971.
  • Novellsamlingen Dockskåpet och andra berättelser 1978.
  • ”Karin, min vän”, utgåva för bokmässan i Göteborg 1987, ingår i Brev från Klara 1991.
  • Novellsamlingen Resa med lätt bagage 1987.
  • Novellsamlingen Brev från Klara 1991.
  • Samlingsvolymen Meddelande med noveller 1998.
  • “En gång i en park” skriven 1997, utgiven postumt i Resa med Tove. En minnesbok om Tove Jansson 2002.

 

Mumin kapitelböcker

 

Bilderböcker

 

Muminberättelser

  • ”Mumintrollets julafton” och ”Mumintrollet – rulltrappan”, Nya Pressen samt Småbarnens julstjärna 1949–1950.
  • Novellen ”Granen”, Svenska Dagbladet 1956, ingår i Det osynliga barnet och andra berättelser 1962.
  • Novellen ”En ohemul historia”, Vintergatan, Sveriges författareföreningens kalender 1966, ingår i Bulevarden och andra texter 2017.
  • ”En presentation av mumintrollen och deras hus”, skriven 1979, utgiven i Bulevarden och andra texter 2017.

 

Essäer och tidningstexter

  • Redaktör för Ateneums tidning 1933–1936.
  • ”Sagan inom verkligheten. Den ärliga Elsa Beskow”, BLM 1959.
  • ”Den lömska barnboksförfattaren”, Horisont 1961, ingår i Bulevarden och andra texter 2017.
  • ”Ön”, Turistliv i Finland nr. 2, 1961, ingår i Bulevarden och andra texter 2017.
  • Pristalet ”Några ord i Ljubljana”, Nya Argus 1966.
  • ”Två berättelser från havet”, Bonniers julbok 1984.
  • ”Barnets värld”, Samtiden 3/1984.
  • ”Unelma majakasta/Drömmen om en fyr”, Meriväylä 4/1998.

 

Romaner

 

Samverk


Exlibris

Tove Jansson illustrerade flera exlibris, bokägarmärken, som skulle beskriva henne. År 1947 illustrerade hon ett exlibris i storleken 6 x 9 cm, som innehåller flera motiv som är betydelsefulla för henne: ett mumintroll, stjärntecknet lejon, en kvinnas kropp, sol, hav, blommor och antika grekiska kolonner av sten. I mitten syns ett brinnande hjärta och skriften ”Labora et Amare” som är en aningen felskriven version av valspråket ”arbeta och älska”. På sextiotalet förnyade Tove Jansson sitt exlibris till versioner som var enklare – ett föreställde havet och ett annat träd och andra naturelement. Även Tove Janssons mor Ham illustrerade ett exlibris åt henne, utgående från hennes initialer.

Tove Jansson ex libris
Tove Jansson ex libris
Tove Jansson ex libris
Ex Libris

Dramatik

Den första muminpjäsen Mumintrollet och kometen hade premiär på Svenska Teatern i Helsingfors 1949. Tove Jansson skrev manuskriptet och planerade både dräkter och scenografi. Hon var även med om att förverkliga Troll i kulisserna som fick sin premiär på Lilla Teatern 1958, och Muminoperan som fick sin premiär på Finlands Nationalopera 1974.

Troll i kulisserna med manus och dräkt av Tove Jansson, regi av Vivica Bandler och Ralf Långbacka, musik av Erna Tauro och med skådespelare som Lasse Pöysti och Birgitta Ulfsson, fick ett positivt mottagande och turnerade i Norden.

Dramatiken var ett viktigt arbetsområde för Tove Jansson särskilt under 1970- och 1980-talen då hon jobbade med flertalet tv- och radioproduktioner.


Visdiktare

Till de mindre kända nischerna inom Tove Janssons produktion hör visorna hon skrev. Den kändaste lyriken är ”Höstvisa” (1965), tonsatt av Erna Tauro.


Kärlek och vänskap

Grafikern Tuulikki Pietilä blev Tove Janssons livskamrat i fem årtionden. De byggde muminhus, firade somrarna i yttersta skärgården och Tove Jansson tog impulser av deras gemensamma vardag till skrivandet och bildskapandet. Paret gifte sig inte och hade heller inga barn. År 1992 blev de det första gayparet i Finlands historia som tillsammans gästade självständighetsbalen på presidentens slott.

Andra betydande kärleksförbindelser som influerade Tove Janssons konstnärskap var de med målaren Sam Vanni (Samuel Besprosvanni), journalisten och riksdagsledamoten Atos Wirtanen och teaterregissören Vivica Bandler. Atos Wirtanen styrde henne mot skrivandet medan Vivica Bandler blev en viktig samarbetspart inom teatervärlden. Sam Vanni var en av Tove Janssons bildkonstlärare i unga år och förblev en betydande konstnärskollega livet ut.


Familj och hem

Som inspiration, förebild och kritiker fungerade även Tove Janssons rikssvenska mor Signe Hammarsten Jansson, som var illustratör, och hennes finlandssvenska far Viktor Jansson, som var skulptör. Signe Hammarsten Jansson är känd för sedlarna hon illustrerade för Finlands bank och för de ungefär 200 frimärken hon formgav. Viktor Jansson var banbrytande med sina skulpturer i granit och hans skulpturer finns att se i flera parker runtom i Helsingfors.

De bägge ländernas kulturer såväl som en internationell konstsyn präglade familjen. Även småbröderna Lars Jansson och Per Olov Jansson blev verksamma som konstnärer, Lars Jansson som författare och illustratör och Per Olov Jansson som författare och fotograf.

På 1940-talet började Tove Jansson hyra en egen ateljé. Hennes mångåriga hem och ateljé ligger i ett torn på Ulrikasborgsgatan 1 i Helsingfors.

 

Hem och hus

  • Familjen Jansson bor på Lotsgatan 4 B, Skatudden i Helsingfors 1913–1933.
  • Tove Jansson bor hos sin morbror när hon studerar på Tekniska skolan i Stockholm 1930–1933. 
  • Familjen Jansson flyttar till konstnärshemmet Lallukka, Apollogatan 13, Helsingfors 1933.
  • Tove Jansson hyr sin första egna ateljé, Fänrik Ståls gata, Helsingfors 1942.
  • Tove Jansson flyttar till ateljén Ulrikasborgsgatan 1, Helsingfors 1944.
  • Tove Jansson och Lars Jansson bygger Vindrosens hus i Pellinge 1947.
  • Tove Jansson och Tuulikki Pietilä bygger stuga på Klovharun i Pellinge skärgård 1964–1965.

Platser och resor

Havet är ett ledmotiv inom konstnärskapet och Pellinge skärgård utanför Borgå var en central vistelseort under hela livet. Innan Tove Jansson och Tuulikki Pietilä fick hyra ön Klovharun och bygga hus där, firades somrarna med familjen på Storpellinge och på Bredskär. Även Signe Hammarsten Janssons prästfamilj i Stockholm och skärgårdsstället i Stockholms skärgård spelade en central roll.

Tove Jansson och Tuulikki Pietilä reste gärna då de fick möjlighet och i början av 1970-talet gjorde de en kombinerad arbets- och nöjesresa jorden runt. De dokumenterade sina resor på film. Även under de formativa åren fick Tove Jansson impulser av resorna, bland annat i Paris och i slutet av 1930-talet under en sommar i Bretagne, och genom en resa till Italien där hon inspirerades av renässanskonsten.


Skolgång och utbildning

Utbildning

  • Läroverket för gossar och flickor (Brobergska samskolan), Helsingfors 1921–1930.
  • Tekniska skolan (Konstfack), Stockholm 1930–1933.
  • Finska konstföreningens ritskola (Ateneum), Helsingfors 1933–1937.
  • Fria konstskolan (Vapaa taidekoulu), Helsingfors 1937.
  • l’Atélier Holy och École des Beaux-Arts, Paris 1938.
  • Studier i serieteckning på Fleet Street i London 1953.

Pris och utmärkelser

Sammantaget blev Tove Janssons karriär sjuttio år lång, och hon blev flerfaldigt prisbelönt, med bland annat Nils Holgersson-plaketten, Svenska Dagbladets litteraturpris, Pro Finlandiapriset, statspriset för litteratur i Finland, Elsa Beskow-plaketten, Finlandspriset och Svenska Akademiens stora pris. Hennes insatser inom barnlitteraturen belönades med H.C. Andersen-medaljen.

Tove Marika Janssons födelsedag den 9 augusti är sedan 2020 en inofficiell flaggdag i Finland, för Tove Jansson och den finländska konsten.

Meritförteckning

  • Dukatpriset, Finska Konstföreningens pris till en ung konstnär, 1938 och 1953.
  • Utmärkelsen ”Nordens mest humoristiska tecknare” i Sverige 1941.
  • Svenska Dagbladets finlandssvenska litteraturpris 1952.
  • Nils Holgersson-plaketten för Hur gick det sen? 1953.
  • Elsa Beskow-plaketten och Rudolf Koivu-plaketten för Trollvinter 1958.
  • Stockholms-Tidningens kulturpris 1963.
  • Statspriset för litteratur i Finland 1963.
  • Anni Swan-priset för Det osynliga barnet 1964.
  • H.C. Andersen-medaljen för sitt författarskap inom barnlitteraturen 1966.
  • Delar Expressens pris Heffaklumpen med Astrid Lindgren 1970.
  • Mårbackapriset och Svenska Akademiens Finlandspris 1972.
  • Albert Gebhard-medaljen 1973.
  • Pro Finlandia-medaljen 1976.
  • Stiftelsen litteraturfrämjandets stora pris 1977.
  • Utnämns till hedersdoktor, Åbo Akademi 1978.
  • Helsingfors stads kulturpris 1980.
  • Statspriset för litteratur i Finland 1983.
  • Selma Lagerlöfpriset 1992.
  • Finlandspriset 1993.
  • Svenska Akademiens stora pris 1994.
  • Får hederstitel professor 1995.


Press kit

Villkor för användning av bilderna

Pressbilder för Tove Jansson får användas endast för att illustrera publikationer som tjänar informationsspridning och i redaktionellt material med anknytning till Tove Janssons liv och arbete. I anslutning till bilderna bör © Moomin Characters™ anges. Användning av bilderna för andra ändamål, t.ex. i kommersiella produkter, kräver tillstånd. Mer information: Moomin Characters Oy Ltd.

LADDA NER PRESS KIT